Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Hon ville inte titta på sin nyfödda

Tomt. Det kändes tomt att lägga den nyfödda mot bröstet. Att mata och sköta henne. Det berättar Denise Hinkelman om sin förlossningsdepression.

Kaylie, det käraste.  Den traumatiska förlossningen har skakat både Therese och Denise Hinkelman djupt. För Denise utlöste den också en förlossningsdepression som hon nu kämpar hårt med.

Denise och Therese Hinkelman har många, starka berättelser. De lever i ett samkönat äktenskap och har genomgått donator-inseminationsbehandling vid Reproduktionscentrum i Uppsala och fått sin efterlängtade dotter Kaylie.

Graviditeten gick bra men förlossningen för sju månader sedan blev en helvetisk upplevelse som de fortfarande inte kommit över.

Till råga på det – kanske utlöst av den svåra förlossningen – fick Denise som födde Kaylie en förlossningsdepression.

Det är den Denise framförallt vill prata om: att inte vilja hålla i Kaylie, ha svårt att nämna hennes namn, att ständigt fly till andra uppgifter istället för att få kroppskontakt.

– Det är så tabubelagt att inte vara lycklig över sitt nyfödda barn, säger Denise som vill få bort skuld och skam över fenomenet.

Hon berättar om den traumatiska förlossningen som höll på att sluta illa och försatte båda kvinnorna i chock.

– När hon lades på mitt bröst efter förlossningen tittade jag på henne och tänkte: ”Det finns inget barn i världen som är värt detta. Jag ska aldrig glömma det som hänt!”

När Therese, också djupt skakad efter förlossningen, såg Denises svåra tillstånd var hon tvingad att sätta sin egen upplevelse åt sidan. Kaylie måste ju ha mat och omvårdnad.

Nu har det gått sju månader. Kylie har satt sin prägel på paret Hinkelmans ljusa lägenhet i Hallstahammar.

Här finns babyfiltar, nappar och vällingflaskor och framförallt hon själv, en glad bebis som vandrar mellan sina båda mammors famnar. Allt ser normalt ut tills man upptäcker att det är Therese som tar ett huvudansvar, hon bubbar runt, fixar med napp och vällingflaskor, byter blöja men också uppmuntrar Denise att ta henne.

– Kaylie far inte illa, hon får all kärlek av oss och jag mår mycket bättre nu men inte så bra som jag skulle vilja, säger Denise.

– Problemet var att jag inte sökte hjälp förrän Kaylie var fem veckor. Då såg barnavårdscentralen att jag befann mig i chock och sa att jag borde söka en psykolog.

Denise önskar att hennes problem hade upptäckts tidigare. Det slutade med att hon åkte in akut till psykiatrin.

Där konstaterades att Denise har ett gammalt, obearbetat trauma sedan hon för några år sedan miste en närstående genom självmord. Denise bloggar helt ocensurerat om sin situation och sin depression och får många stärkande kommentarer men får också läsa att hon är en misslyckad mamma. En annan vanlig reaktion har varit: ”det går över”, sannolikt för att många tror att det handlar om vanlig ”babyblues”.(se nedan).

Men förlossningsdepression är allvarligare och Denise får nu hjälp, bland annat antidepressiv medicin. Hon ska också träffa en traumaspecialiserad kurator som ”ska gräva i allt”. Denise avslutar:

– Det här kommer att lösa sig, även om det tar tid. Men det jag märkt är att när jag vågat träda fram och prata om min förlossningsdepression, då har det börjat ljusna för mig. Jag har fått många kommentarer på bloggen om att jag inte är ensam men också bevis för att jag hjälpt andra.

Ann-Christine Kihl

ser framåt. Denise,till höger, får nu hjälp med sin relation till Kaylie.

Förlossnings-depression 3–5 procent drabbas

Babyblues, alltså den mera godartade nedstämdheten efter förlossning drabbar 40–80 procent av de kvinnor som föder. Den beror på hormonomställningar efter förlossning. Den brukar gå över inom två veckor, säger Lennart Runeson, överläkare vid psykiatrin i Västmanland.

– Vid denna nedstämdhet behöver kvinnan stöd av sin omgivning och försäkringar om att det går över.

Men förlossningsdepression är allvarligare och drabbar 3–5 procent av kvinnor som föder. Ofta finns en tidigare depression hos kvinnan, men den kan också debutera vid förlossningen. En förlossningsdepression känns igen på att den inte går över efter ett par veckor.

– Om man haft en depression tidigare i livet ska man vara extra observant inför en förlossning. Från psykiatrins sida rekommenderar vi att man står kvar på antidepressiv medicin inför en förlossning, eller om det var längesedan man hade sin depression, tar förnyad kontakt med vården inför förlossningen och ber om antidepressiv medicin, säger Lennart Runeson.

Amningspyskos är ett annat problem efter förlossning.

– Den allra bästa behandlingen vid amningspyskos är elbehandling ECT, säger

Lennart Runeson.

Symptom och behandling

Vid förlossnings-depression kan man

känna sig nedstämd och extremt trött

ha svårt att känna glädje inför barnet

ha skuldkänslor och känslor av hopplöshet

få humörsvängningar, ångest och sömnproblem

känna stark oro eller till med panik

drar sig tillbaka från familj och vänner

ha tankar om att skada sig själv eller barnet.

Avlastning kan hjälpa så att man kan få sova ut, komma ut i friska luften, motionera och äta ordentligt. Det kan också underlätta att ha fasta rutiner och prata med dem man känner förtroende för. Man kan också behöva söka vården.

Källa: Vårdguiden.

Annons
Annons
Annons