Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gamla fynd blir ögongodis

Vad sägs om att slå sig ner i Lilla lammet eller i Höstkvitter? Jenny Andersson och Marie Funkqvist fångar sofforna de skapar i vackra namn.

Annons
Uttänkt. Jenny Andersson, som är tapetserare, ger måtten som behövs för att Marie Funkqvist ska kunna skapa tyg som är perfekt avsett och planerat för möbeln.

I Jenny Anderssons tapetserarverkstad på Åbylunds gård ligger tygrullar på rad och tygprover trängs i sådana där buntar där man kan bläddra genom färgskalor och mönster.

Färdiga soffor står vid sidan av fåtöljer under arbete upp på arbetsbord.

– Vi köper gamla möbler på loppis och auktion, berättar Jenny Andersson.

Den nyaste möbeln de gjort om är från 1940-talet. Stilen de håller sig till är nyrokoko (det är alltså stilmöbler som är skapade från 1800-talets senare hälft för att se ut som om de är från 1700-talet.)

Jenny, som är tapetserare, låter handen löpa utmed en av fåtöljernas trädetaljer.

– De är fullt funktionella de här möblerna. Det massiva trät och resårerna i dessa stolar, sånt tillverkas inte i dag.

Med inköpet påbörjas en resa. Jenny går igenom och renoverar om det behövs. Det kan vara att spänna ny sadelgjord eller byta stoppning. Gamla välbehållna tyger, ofta i siden, tar hon tillvara.

Möbeln skickas också på lackering och trädetaljerna blir skinande högblanka, oftast i svart eller vitt.

– Det blir en häftig kontrast med den blandlacken mot nyrokokon, säger Marie.

Men ibland låter de trät vara omålat, det beror på soffans karaktär.

Det är Marie som står för klädseln. Hon sammanfogar tygprovlappar, blandar med återvunnet tyg från möblerna de köpt och med detaljer som broderier eller något annat blickfång.

Lilla Lammets soffa är exempelvis dekorerad med små ulltussar och i ryggen finns ett korsstygnsbroderi med ett litet lamm.

– Jag känner hur inspirationen kommer med säckarna med tygprover. Jenny lämnar dem så ordentligt sorterade i färg, sedan sprider jag ut bitarna på golvet och testar olika kombinationer, berättar Marie med tydlig förtjusning.

Tanken är att varje soffa ska åtföljas med en liten deklaration om vad som är gjort och om detaljer.

Jenny och Marie har känt varandra länge, 30 år, och är inte oroliga för att äventyra vänskapen genom projektet Finsoffan.

De har förstås olika idéer om detaljer ibland, som färger på klädseln, men har hittat en enkel lösning på det.

– Var och en gör det den är bra på, då blir det också bra. Får Marie bara sköta tygerna och färgerna själv, så blir det fint, säger Jenny rätt och slätt.

Någon egen butik har de inte. Man kan kika på sofforna på en hemsida på nätet och så finns Finsoffan på Facebook.

– Vi tror att den som köper en sådan här soffa är en person med mycket plats. Det är ju inte en soffa som ersätter en tv-soffa, säger Marie.

– Man få mer se det som en konstdetalj, säger Jenny.

Gammalt och nytt. Gammal design och nytt tyg med lappteknik ger en möbel som sticker ut.

”Det är inte så mycket prestige. Det är en lek. Funkar det inte så får vi sluta.”

Ålder

Namn: Jenny Andersson.: 52 år.

Familj: Make, tre utflugna barn med deras familjer.

Bor: På Åbylunds gård utanför Västerås.

Gör: Är tapetserare med egen verkstad. Står för tapetseringsdelen av arbetet inom Finsoffan.

Ålder

Namn: Marie Funkqvist.: 50 år.

Familj: Make och tre utflugna döttrar med familjer.

Bor: På Tomta gård utanför Västerås.

Gör: Står för den tygskapande och broderande delen av arbetet inom Finsoffan.

Citatet i rubrikraden ovan är Jenny Anderssons apropå att jobba ihop och ha en affärsverksamhet ihop med en vän.

Annons
Annons
Annons