Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: "Du är en homosexuell man i en kvinnas kropp"

Jag är tio år, har just lagt Nattens drottning-arian på hyllan och nu, med Fantomen på Operan, jobbar jag med magstödet för att få till rätt demoniska toner till titellåten.

Annons

På onsdagkvällen hade the Phantom of the Opera premiär på Cirkus i Stockholm. Det är extra allt rakt igenom, allt en Fantomen-älskare kan önska sig och lite till.

"Åhh Helena, du är en homosexuell man i en kvinnas kropp" utbrast en vän uppskattande för några år sedan.

En komplimang förstås. Pusselbitarna; jag kan typ allt om kungahuset, jag kan typ allt om europeiska kungahus, jag gillar Madonna, är Melodifestivalen- och Eurovisionfan, gillade Samantha Fox, kan Anna Books "Killsnack"-album utantill, gillar paljetter och gala, älskar brittiska serien "Skenet bedrar" och älskar musikaler. 

Min relation till Fantomen på Operan började som sagt när jag var nio, tio år. Musikalen hade just haft premiär i London. Jag hade dubbelkassetten och den lyssnade jag och min kompis Albert på efter skolan, det var nog nästan varje dag.

Grunden lades någon gång tidigare när jag på outgrundlig väg snöat in på "Nattens drottning"-arian i operan Trollföljten, samt en SVT-sänd balett från Drottningholms slottsteater. Baletten hade vi bandat på video och jag tittade om och om igen.

Föreställningen på Cirkus på onsdagen var min första live-upplevelse av musikalen. Jag har sett filmer och läst böcker, och spelat sönder ett kassettband. Man kan säga att jag var väl förberedd.

Jag blev inte besviken. Det är den Fantomen som en Fantomenälskare vill ha.

Grundleverans: Historien om det missbildade, misshandlade, kärlekstörstande musikaliska geniet som lever under Parisoperan är oförändrad.

Sedan kommer överdådet: Specialeffekterna, scenografin, dräkterna (makalösa!!!).

Tidigt golvas publiken av Emmi Christenssons insats i huvudrollen som fantomens kärlek Christine Daaé. En kvinna intill mig frågar uppfordrande efter andra sångnumret: "Vad heter hon? Vad heter tjejen?"

Peter Jöback frontar den här uppsättningen, han har spelat Fantomen både i New York och i London, men det är Emmis show. Hennes röst trollbinder och skådespelet berör.

Jöback själv tycker jag var lite blek i första akten men återställer ordningen i andra akten. Kanske är hans röst för lite demonisk för min smak, men hans gestaltning av Operamonstret är lysande. All sympati jag genom åren känt för Fantomen är som bortblåst. På scenen står en vämjelig, krävande och manipulativ figur som hänsynslöst utnyttjar Christines sorg efter en bortgången far.

Den erotiska spänningen som trots allt finns mellan Christine och Fantomen lyfts i den här uppsättningen på ett sätt som får mig att rysa.

Emmi Christensson besökte Västerås tillsammans med Peter Jöback för nästan ett år sedan med produktionen "I love Musicals".

Läs mer: Emmi på scen med Jöback

Redan då var det klart att hon skulle göra rollen mot Jöback. Det var ju egentligen inte så konstigt att det blev bestämt - Emmi hade redan rollen som Christine i Londonuppsättningen.

Med den svenska uppsättningen får hon sitt svenska genombrott, en ny musikalstjärna är tänd.

Som Monsieur Firmin, en av teaterdirektörerna som drabbas av Operafantomen, ses Rolf Lydahl, välbekant för många västeråsare efter att ha verkat vid Västmanlands Teater.

Läs mer: Premiär för ex-västeråsaren Lydahl på Cirkus

Det är alltid kul när välbekanta profiler tar hem roller i anmärkningsvärda produktioner och Lydahls Monsieur Firmin är träffsäker i sin komiska tajming.

Läs också: Jöback redo för "Fantomen" på Cirkus

Rolf Lydahl, tidigare verksam vid Västmanland teater och ofta återkommande i Västerås, gör en av huvudrollerna, som Monsieur Firmin.

Annons
Annons
Annons