Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

På släktträff med Pugh

I jeansuniform, skärmlös keps och med ett stort leende på läpparna kliver han upp på scen. Pugh är hemma.

Det hela börjar lite trevande, nästan nervöst. Men så händer något. Under Dina Linga Lena spricker molntäcket upp, solen skiner ner över Jazzens Museum och allt släpper. Allt blir avspänt, avslappnat och så fantastiskt trevligt.

Jag har hamnat mitt i en släktträff, i alla fall känns det så. En familjemedlem har återvänt hem efter många långa resor och vill nu berätta för resten av familjen om sina äventyr. Och vilken släktträff sen. Pugh är på ett strålande humör och skämtar med både publiken och medmusikanterna Hasse Tholin och Micke Lyander. Han hinner också med att både mellan och mitt i låtarna springa ner i publiken och krama om gamla kompisar han inte träffat sen han spelade här sist.

Han känns så ung. Under ”Jag är en liten pojk” måste jag svälja en alldeles för stor klunk av mitt heta kaffe för att se så jag inte drömmer. En låt som på skiva känns uråldrig känns helt plötsligt både ung och färsk. Och under avslutande Hog Farm dansar den 64 år unge Pugh så vilt att jag gör mig redo att ge förstahjälpen. Men gubben blir inte ens svettig. Det är imponerande av en man som släppte sin första skiva för över 40 år sedan.

Tyvärr håller inte de nyare låtarna samma klass som resten av låtlistan. Spelningen stannar upp och det märks att Pugh börjar komma till åren. Men det spelar ingen roll.

Pugh har gett med båda händerna och han har framförallt gett mig den trevligaste musikupplevelsen i år.

Efteråt måste jag gå fram och tacka Micke Lyander för den helt lysande trevliga tillställningen. En lördagskväll i juli kan inte bli mycket bättre.

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons