Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svart humor i kort format

BOK: Kristian Ekenberg läser debutanten Emma Asps noveller.

Annons

Man blir inte så sugen på att umgås med människor efter att ha läst debutanten Emma Asps novellsamling ”Du är nog speciell men närmare än så här kommer vi inte”.

Emma Asp förbryllar läsaren. Foto: Björn Wahlström

Hon berättar om ett antal absurda relationer och situationer, alla lätt igenkännbara ur vardagen men samtidigt mycket främmande. Någon upptäcker en bild av Strindberg i flytningarna i sina trosor. En spyr på mattan under en släktträff. Ett par har sex i ett tankspritt ligg med vandrande tankar. Ett plastsyskonpar ligger med varandra efter moderns begravning.

”Min man har alltid förhuden tillbakadragen när han kör bil.”

Emma Asp har en svart humor, men jag tror inte att det är så att hon medvetet försöker få läsaren att le. Alla författare kan i viss mån sägas utforska sina världar, men jag tror att det gäller särskilt för en författare som Emma Asp, som om hon själv inte har något svar på betydelsen i den absurda situation som hon tecknar.

Novellerna är korta. Hon gör ett fallskärmshopp ner i de liv som hon skriver om, sedan skyndar hon sig snabbt därifrån. Ibland allt för snabbt, så att situationen blir svårgripbar. Inledningsmeningar som väcker nyfikenhet är en av hennes styrkor, som denna: ”Min man har alltid förhuden tillbakadragen när han kör bil.”

Finns det något tema som förenar, är det ett slags utforskning av dysfunktionella relationer och maktspelen mellan människor. Som tydligast blir detta i novellerna som ur två olika perspektiv skildrar en funktionshindrad man och hans hustru som lämnar honom.

Läs mer: Fler bokrecensioner finns att läsa här

Läs mer: Fler recensioner av facklitteratur finns att läsa här

Läs mer: Isabelle Ståhl i topp när vi listar fem favoritböcker från maj-juni

Läs mer: Elise Karlsson i topp när vi listar fem favoritböcker från mars-april

Läs mer: Fler krönikor och kommentarer av Kristian Ekenberg

Människorna gör försök att kommunicera, men de tycks existera i bubblor intill varandra. En självupptagenhet så djupgående att den gör förståelse och identifikation med andra människor svår. Man anar ett släktskap med Michel Houellebecqs romangestalter.

Tror man på dessa människor? Det är den avgörande frågan för huruvida man uppskattar Emma Asps noveller eller ej. Jag uppskattar hennes svarta humor, men människorna framstår allt för ofta som konstruktioner.

*

LITTERATUR

Emma Asp

”Du är nog speciell men närmare än så här kommer vi inte”

(Norstedts)

Annons
Annons
Annons