Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Vi behöver fristäder från det digitala livet

KRÖNIKA: Kristian Ekenberg om det analogas revansch i en värld där det digitala för länge sedan redan har vunnit.

Årets minst överraskande nyhet hittills: Återkomsten av den fysiska kalendern.

Artikeln publicerades under julhelgernas nyhetsstiltje, när vi började återhämta oss från den dästa koman och blicka fram mot det nya året, planera in alla möten och festligheter.

Själv skrev jag in några saker i min digitala kalender, men mest som en påminnelse om att föra in dem i min fysiska kalender på jobbet när arbetsåret väl börjat. För mig är de digitala kalendrarna som att skriva i vatten.

Läs mer: Kristian Ekenberg om att ta hjälp av Spock i en känslogalen tid

Populariteten för fysiska kalendrar, även bland unga människor, råkar också vara ett av exemplen på det analogas revansch i David Sax nya bok med just den titeln: ”Revenge of analog”. Hans paradexempel, vinylskivans renässans, har vi läst om till leda, men även om exemplen i sig inte är nya så är det ändå intressant att ta del av resonemangen kring vad det är med den digitala utmattningen som har fått oss att leta efter fysiska objekt.

David Sax menar att det finns en falsk binär utgångspunkt i det digitala livet: Antingen det ena eller det andra. Ett eller noll. Men man behöver inte välja. Fysisk kalender kan kombineras med mobiltelefonens. Den första digitala yrans tid är över och vi kan nu börja se mer nyktert på vad vi vill förvara i molnet respektive i tryggt fysiskt förvar.

Andra exempel i boken: Brädspel, Moleskin-kalendrar, Polaroid-kameror och prenumerationer på prestigemagasin som The Economist.

”De knuffar inte bort den digitala världen utan snarare drar de den analoga världen närmare och använder dess fördelar för att bli mer framgångsrika”, skriver David Sax om företagen som satsar på den analoga trenden.

Årets minst överraskande nyhet hittills: Återkomsten av den fysiska kalendern.

Den analoga revanschen handlar inte heller om gamla stötar som går till sin sista strid, utan om unga så kallade ”digital natives” som upptäcker charmen med objekt som det går att ta på.

En bok som ”Revenge of analog” kan också ses som ett exempel på hur totalt dominerande det digitala livet har blivit. På några få år har ettorna och nollorna tagit över på ett sådant överväldigande sätt, att en reporter får speja efter exempel från hela världen för att kunna skriva en bok om det analogas revansch.

Läs mer: Fler krönikor och kommentarer av Kristian Ekenberg

Att framtiden ligger i det digitala råder det inte någon tvekan om. De analoga exempel som författaren ger kan snarare ses som små fristäder av verklighet i en värld som tycks rinna genom fingrarna.

Om vi slår fast att det digitala är norm, och det analoga det som urskiljer sig, kanske vi en gång för alla kan städa undan de digitala profeterna som i utbyte mot ett fett arvode utlovat en biljett så att vi inte missar tåget mot framtiden.

Det digitala är inte längre framtid, det är samtid, det är trist vardag, det är en aldrig sinande och utmattande ström av kod som gör att vi längtar efter till och med de mest primitiva av objekt, bara de går att lägga handen på.

De profeter som vill fortsätta håva in arvoden bör, likt David Sax, tala mindre om hur vi ska bli digitala och mer om hur vi ska hitta en bättre balans mellan alla ettor och nollor och verkligheten.

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons