Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bevisen går att stapla!

Annons

För ett antal mandatperioder sedan kallade sig vänsterpartiet för vänsterpartiet kommunisterna. Såväl partiet som dess främsta företrädare har ännu inte gjort upp med kommunismen. Dagens partiledare kallar sig kommunist. Ändå känner sig ledande vänsterpartister kränkta när jag frågar vilka ledande vänsterpartister som fortfarande tillerkänner sig till kommunismens läror.

Juha Rundgren och Stefan Kudryk går i sitt svar till mig den 24 augusti så pass långt att de beskyller mig för åsiktsregistrering när jag frågar vem av dem som kallar sig kommunist. En person som öppet deklarerar sig tillhöra och representera ett riksdagsparti har i praktiken klivit ut i den politiska hetluften och får räkna med kritik och debatt. Åsiktsregistrering, som de beskyller mig för, är ett allvarligt brott och dagens vänsterpartister verkar dåligt påläst om våra demokratiska spelregler samt lagarnas innebörd. Avsiktligt missförstår de min kritik mot att kommunismen inte har något demokratiskt innehåll utan tar det som en kritik som att vänsterpartiet i Västmanland och Västerås därmed skulle åsidosätta demokratin.

Frågan var i stället vilka folkvalda vänsterpartister som, likt partiledaren, säger sig stå upp för kommunismen. Viktigt är att peka på vilka konsekvenser kommunismen som idéarv får för den praktiska politiken, synen på demokrati, internationellt samarbete, handel och företagande. Därför har det sitt intresse att granska vad det kommunistiska idéarvet stått för i svensk politik och om framträdande vänsterpartistiska politiker står för samma idéarv.

Om de nu ropar efter "bevis" kring hur dagens vänsterpartister och parti inte ställer upp på demokratin, så skall de få exempel. "Bevisen" går tyvärr att stapla.

Om partiet och dess företrädare säger en sak men döljer sina egentliga politiska motiv och idéer så utnyttjar man bara dagens demokratiska system för att nå sina mål. När partiet 2003 ordnar hyllingsresa till Fidel Castros diktatur på Kuba försvarar man i praktiken diktaturen mot demokratin.

I vissa sammanhang går det tydligen bra att försvara och förstå kommunismen, medan det i andra sammanhang utkrävs ursäkt för att frågan ställs om de är kommunister.

Måste ett nytt tv-program typ "Uppdrag granskning" genomföras i Västmanland för att överbevisa dagens vänsterpartister om vad de tidigare sagt men ej ännu tagit avstånd från.

I vänsterpartiets egen partiorganisation i Västerås kan vi bara ana hur det står till med interndemokratin då vi läser i VLT om att kommunalrådet Mats Ericson öppnar andras e-post i partiet.

Vänsterpartiet har fram till alldeles nyligen haft kopplingar med totalitära kommunistregimer. Detta är något som vänsterpartister helst inte vill tala om i dag. Den ekonomiska basen i partiet är uppbyggd på gamla kommunistpengar.

Vänsterpartiets högkvarter ligger på Kungsgatan 84, i en fastighet som kontrolleras genom föreningen Härolden Nr 12, där Lars Ohly är exekutiv firmatecknare. Den mycket centralt belägna fastigheten i Stockholm utgör en betydande ekonomisk tillgång, vars inköp skedde med blodspengar från Josef Stalins diktatur. På samma sätt är det med Syninge, vänsterpartiets kursgård i Norrtälje. Den fastigheten köptes på 1960-talet med pengar från Sovjet och DDR. Alla andra partier klarar sin ekonomi utan en kassakista vars botten består av donationspengar från diktaturer.

Vill vänsterpartiet och dess företrädare göra upp med sitt förflutna borde man sälja fastigheterna bekostade av kommunistregimer och skänka pengarna till den politiska oppositionen på Kuba eller till kommunismens offer.

Det verkar som de vänsterpartistiska debattörerna indirekt tycks tro att en riktig kommunism aldrig funnits. Att det därför inte svepande går att kritisera kommunismen och detta är detsamma som att kunna kritisera kristendomen och liberalismen för att någon där förirrat sig i dess namn eller tjänst.

Sanningen är att kommunismen aldrig åstadkommit något gott. Att därför på samma dag jämföra kristna ideal eller liberala värderingar med kommunismens lära känns verklighetsfrämmande och absurt.

I dag finns en vänster som försöker revidera historien och påstå att någon "riktig" kommunism aldrig funnits, för att därmed motivera ytterligare försök med kommunism. Frågan är om Juha Rundgren och Stefan Kudryk fortfarande står för partiets gamla idealbild.

Jan Rejdnell

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons