Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bortröstad fredspristagare

Annons

När britterna har parlamentsval syns tydligt att Nordirland politiskt inte är

integrerat med resten av landet. De stora partierna ställer knappt alls upp på

Nordirland, utan valet domineras heltav de traditionella motsättningarna mellan de lokala partier, överväldigande protestantiska, som vill bevara banden med London, och de, överväldigande katolska, som vill förenas med republiken Irland.

Sedan terrororganisationen IRA lade ned vapnen har den ekonomiska utvecklingen tagit fart, och knappast någon vill tillbaka till våld och terror. Men i valen är det alltjämt de mest oförsonliga och kompromisslösa som triumferar. Unionistledaren David Trimble har vunnit Nobels fredspris för sina ansträngningar att finna ett nytt samförstånd på Nordirland. Men i valet förlorade han sin valkrets. Nio av tio protestantiska parlamentsledamöter representerar den till synes evigt hårdföre pastorn Ian Paislys parti.

På den katolska sidan innebar valet nya framgångar för IRA:s politiska gren Sinn Fein, på beskostnad av det mer måttfulla och fredliga SDLP (Vars förre ledare John Hume också fått Nobels fredspris). Trots att IRA för bara några månader sedan öppet erbjöd sig att på egen hand "eliminera", det vill säga skjuta, medlemmar som var misstänka för mord i stället för att överlämna dem till polisen fick Sinn Fein fler röster än tidigare.

Det är inte första gången mer måttfulla och kompromissvilliga politiker

förlorar. Genom Nodirlands historia har det hänt gång på gång. De som vill finna en samförståndslösning röstas bort till förmån för de mer hårdföra. Som efter ett tag i sin tur försöker kompromissa, och slås ut av nya hårdföra politiker.

Här finns ett inbyggt dilemma när våldsamma konflikter skall lösas. För att få slut på terrorism och våld måste alla vara med. Och det ger de hårdföra ett bra förhandlingsläge. Och när de får igenom sina krav framstår de måttfulla som svaga. Väljarna tror, med viss rätt, att de får igenom mer om de röstar på dem

som ställer de mest långtgående kraven. Genom sina eftergifter till IRA och till

de hårda protestanterna har de brittiska och irländska regeringarna ryckt undan mattan för mer måttfulla politiska krafter, som egentligen står dem närmare. Liknande tendenser finns i andra områden med våldsamma konflikter, som Baskien, Bosnien och Israel-Palestina.

Eftergifter för de hårdföra kan riskera att bli fredsmäklarnas moment 22.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons