Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dags för reflektion inom EU

Annons

Medlemsländerna i EU gör klokt i att använda den tid som det avbrutna arbetet med att godkänna ett nytt fördrag ger till reflexion över vilken politik som bäst leder fram till målen för EU. En sådan period för reflexion var tänkt mellan konventets förslag till nytt fördrag och den tidpunkt då medlemmarna i form av regeringskonferensen skulle godkänna fördraget. Perioden blev för kort och utgången av ratifikationsprocessen i Frankrike och Nederländerna har möjligen påverkats av detta. Samtidigt finns anledning att påminna om att närmare tio medlemmar godkänt fördraget.

Reflekterandet bör i första hand inriktas på jordbrukspolitiken och på regionalstödet. Vare sig omfattningen eller inriktningen bestäms i första hand av innehållet i fördraget, som mest handlar om målen för vad EU får besluta om och om formerna för besluten.

Sigge Synnergård har rätt i att jordbrukspolitiken behöver reformeras. Även om vissa reformer av stödet har genomförts bidrar den i stor utsträckning till att bevara gamla strukturer som producerar mycket mer livsmedel av vad människorna i unionen behöver. För det får vi alla betala. EU måste ändra på detta och också inom ramen för WTO (World Trade Organisation) förmå USA att upphöra med sin starkt subventionerade export av jordbruksprodukter. Tredje världen skulle då få bättre möjligheter både till självförsörjning och till export.

Regionalstödet måste också ses över så att det tillfaller länder som behöver stimulera utvecklingen i vissa regioner, men inte har resurser för det. Spanien är ett gott exempel på motsatsen. Landet har rika regioner, men får likväl en stor del av regionalstödet. Andalusien är en sådan svag region, välkänd för många svenska turister.

Nettoavgiften till EU tilldrar sig i Sverige större intresse än avgiftens storlek. Vår nettoavgift är för hög heter det, och i en organisation som avser att tillsammans stödja vissa verksamheter måste några vara nettobetalare. Annars blir det ju ingen omfördelning. Förutsättningen för att en viss nivå på nettoavgiften ska accepteras är förstås att pengarna går till regioner som verkligen behöver stöd, att pengarna bidrar till utveckling och tillväxt i ekonomin. När människornas köpkraft i fattiga regioner ökar drar hela EU nytta av det i det längre perspektivet.

EU-parlamentets sammanträden i Strasbourg är en gammal uppgörelse, möjligen med avsikt att inte koncentrera för mycket till Bryssel. Kostnaden är onödigt hög, men marginell jämfört med kostnaden för jordbruk och regionalstöd. Sveriges ansträngningar måste fokuseras på dessa två områden.

Göran Magnusson

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons