Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De anhöriga den viktigaste resursen

Annons

VLT har flera gånger skrivit kritiska artiklar om anorexivården i Västmanland och gör det igen den 8 april.

Den negativa publiciteten kan sänka människors förväntningar och därmed försämra effekten av vården.

Om man söker sig till psykiatrin för en ätstörning och redan innan har inställningen att vården är dålig och att det gäller att kämpa sig till en remiss till ett behandlingshem, blir det betydligt svårare att motivera patient och familj till de åtgärder som visat sig vara en framgångsrik väg i de flesta fall. Det handlar om kostrådgivning, ätträning och samtal med individ och familj både om sådant som kan ha bidragit till ätstörningen samt om vilka mål man skall ha framåt och hur man skall nå dem.

Vårt arbete grundar sig på Svenska psykiatriska föreningens synpunkter. Enligt dessa är psykoterapi effektivt vid ätstörningar. Familjeterapi skall ges då patienten är tonåring och individuell psykoterapi skall ges till vuxna. Vi vet också att hälften av effekten vid psykoterapi hänger ihop med att en god samarbetsrelation mellan klient/ familj och behandlare skapas och att båda tror på behandlingen (Armelius 2006). Tyvärr kan effekten av VLT:s artiklar bli att en god samarbetsrelation med dem som söker hjälp blir svårare att etablera. Artiklarna riskerar alltså att åstadkomma försämrad effekt av vår anorexivård trots att syftet hos journalisterna säkert är att vården skall förbättras. Vi kan ju inte ändra på pressens sätt att fungera men vi måste inse att våra patienter kan ha negativa förväntningar då de kommer till oss.

De negativa förväntningarna gör att större resurser måste läggas på motivationsarbetet, det vill säga att förklara vad vi gör och hur vi tänker. Vi måste också vara lyhörda och ofta utvärdera arbetet tillsammans med klient/familj. Vi vet, som de flesta andra behandlare, att vi måste arbeta med att häva svälten. Det är en förutsättning för att psykoterapin skall ha effekt.

Vi måste förbereda familj och patient på att behandlingen är allt annat än enkel, att den innebär att jobbiga, ångestskapande känslor och upplevelser som varit avstängda med hjälp av svälten kan komma fram. Vi måste övertyga dem att vi kan vårt jobb och att vi tillsammans med familjen kan klara att hjälpa patienten igenom anorexin.

Ibland är det nödvändigt att patienterna lämnar sin familj och behandlas på annan ort, men huvudregeln är: de anhöriga är den viktigaste resursen i behandlingen.

Lars Westerström

Chefsöverläkare, Bup

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons