Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Debatt om vård mår bra av fakta

Annons

Låt oss jämföra vad Reinholdsson framför med kända fakta. Den omorganisation som genomförts i Landstinget Västmanland har från i år skapat helt nya förutsättningar för sjukvården.

Sjukvårdens kärna, primärvården, de somatiska och psykiatriska klinikerna samt grundläggande interna diagnostik- och underhållsfunktioner har samlats i så kallade divisioner.

En ny grundstruktur för organisationen ovanför kliniknivån har skapats.

I jämförelse med tidigare innebär detta att det blir lättare att etablera samarbete, ta hänsyn och uppnå samsyn mellan klinikerna inom divisionen. Avståndet mellan klinikchefer och landstingets ledning har minskat och antalet personer med medicinsk professionell bakgrund i ledande befattning har ökat.

Före divisionaliseringen fanns ingen läkare representerad i landstingets högsta ledning. Efter divisionaliseringen finns divisionschefer med gedigen bakgrund från sjukvården. Vi finner alltså att Landstinget Västmanland blivit en betydligt mindre "toppstyrd" organisation.

När det gäller antalet chefer inom landstingets organisation kan man göra fler iakttagelser. Läkarföreningens ordförande är anställd på den Kärlkirurgiska kliniken. Det är en klinik som uppstått genom avskiljande från Kirurgkliniken, en process med nära samband med de senaste årens ekonomiska problem.

Hur väl tycker Reinholdsson att den egna argumentationen att "alla omorganisationer som avlöser varandra ökar antalet chefer" och att "det är alltid patienterna och personalen på golvet som betalar priset" stämmer här?

En annan viktig förändring som landstingsledningen sanktionerat är uppdelningen av medicinkliniken på tre chefsområden, vilket ytterligare stärker professionens inflytande.

Många omorganisationer som sker må vara dikterade av ekonomiska orsaker, men det finns möjlighet för olika verksamhetsföreträdare att påverka utformningen - i den mån man förmår stanna kvar i faktadialogen med tjänstemän och politiker.

När Reinholdsson pratar om "vårdens sammanbrott" i Västmanland och ensidigt pekar ut ett politiskt parti som ansvarigt, samt genom flera tendentiösa exempel försöker göra det troligt att allt löser sig till det bästa bara man gör sig av med landstingen i allmänhet, landstingsledningen i Västmanland i synnerhet samt genom privatisering eliminerar "kostnadsslukande administrativa överbyggnader", har vi nått ett mått av överdrift och en grad av förenkling som på allvar förhindrar en konstruktiv debatt och dialog om vårdens problem.

När det gäller "nedrustning av vården" är sanningen den att landstinget tvingats till strukturomvandling av det enkla skälet att kostnaderna kraftigt översteg de ekonomiska förutsättningarna. Känner Reinholdsson till någon "privat" verksamhet som skulle kunna fungera annorlunda?

Utan tvekan har familjeläkarupphandlingen varit en process som fått många negativa konsekvenser och varit påfrestande för alla berörda. Man kan fråga sig om processen hade kunnat bli annorlunda om alla aktörer hade förmått upprätthålla en fungerande dialog baserad på respekt och förtroende.

När "landstingsmajoriteten" anklagas för att de "anser tydligen att det är bättre att patienterna lider än att den överkapacitet som finns i privatdriven vård utnyttjas" är det frågan om debatten längre förs på en anständig nivå.

Hur ska vi någonsin kunna komma vidare i frågan om hur sjukvården ska utvecklas organisatoriskt och innehållsmässigt om vi tar denna typ av grepp på varandra? Hur ska en ömsesidigt förtroendefull dialog kunna föras?

Till sist en kommentar om "politisk detaljstyrning". Om det är något som aldrig funnits "på golvet" så är det precis detta. Påståendet är tyvärr taget ur luften för att driva en linje kring sjukvårdens organisation där Reinholdsson tror att affärsverksamhet och privatisering kommer att lösa de mycket komplexa frågorna om hur sjukvården ska räcka till alla efter behov. Läs gärna Görans Rosenbergs artikel i Dagens Nyheter den 31 mars "Är sjukvård en affärsverksamhet?"

Som chefer verksamma mitt inne i kärnverksamheterna förstår vi och delar den frustration över vårdens otillräcklighet som Reinholdsson ger uttryck för.

Men i stället för att göra sig till exponent för en konfrontationslinje mot allt vad landstinget står för, borde han som de flesta av oss försöka göra det bästa av de många gånger utmärkta förutsättningar vi har för att bedriva sjukvård. Om vi inte är nöjda bör vi med sakargument arbeta i förändringsarbete för att få bättre förutsättningar för våra respektive verksamheter.

Lennart Edmark, Operationskliniken

Kamelia Kostova-Aherdan, Röntgenkliniken

Tonie Olsson, Medicinsk fysik

Egil Henriksen, Fysiologkliniken

Per Weitz, Öronkliniken

Måna Wallensteen, Barnkliniken

Janet Engstedt, Resursenheten

Ulla Elfvendahl, Patologen

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons