Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dyr sanering hot mot utvecklad stadskärna

Annons

Många kommuner väljer nu att utveckla sina stadskärnor med kompletterande nya bostäder i stället för att ta perifer naturmark i anspråk för nya bostadsområden. Trenden ger vatten-nära boende i de centrala om-råden som vid förra sekelskiftet bebyggdes med industrier.

Flertalet av dessa områden är starkt förorenade och kan bli mycket kostsamma att åtgärda. Endast i de bästa lägena i de tre storstadsregionerna förmår markvärdena att balansera saneringskostnader på flera tusen kronor per kvadratmeter bruttoarea.

I vanliga städer i Mälarregionen som Nyköping, Eskilstuna och Västerås, med storstadens produktionskostnader, finns ingen möjlighet att projektfinansiera sanering av markföroreningar till sådana kostnadsnivåer, vilket speciellt gäller nya hyresrätter till högsta tillåtna (900 kronor per kvadratmeter och år) bruksvärdeshyra. Den ekvationen blir helt omöjlig - även med investerings- och räntebidrag.

Av detta följer att saneringskostnaderna som av kommunerna tas över budget och via skattsedeln, antingen genom höjd skatt eller utebliven skattesänkning, vältras över på andra kommuninnevånare. Hårdraget kan man säga att även de som bor i äldre hyresrätter med låg standard i sämre perifera lägen på så sätt subventionerar nya hyresrätter med hög standard i centrala vattennära lägen.

Eftersom ansvaret för för- orenad mark i Sverige ligger hos 1) verksamhetsutövare 2) fastighetsägare skulle staten via företags-/fastighetsskatten kunna göra avsättningar till en mark-sanerings-fond/försäkring till de flertal kommuner som inte har sådana markvärden att de kan balansera saneringskostnaderna och där ingen verksamhets-utövare eller fastighetsägare kan bidra ekonomiskt. Därmed har kostnadsansvaret indirekt återförts där det hör hemma.

Mot detta kan statsmakterna anföra att det blir bäst om varje kommun lokalt själva svarar för sina markföroreningar och saneringskostnader. Men i så fall borde man få en mot dessa lokala kostnader svarande intäkt, det vill säga skatten på det lokala fastighetsbeståndet.

Dessa frågeställningar är högaktuella för Nyköping i Stadsfjärden, Eskilstuna i stadsdelen Väster och för Västerås i Centrala Mälarstranden.

Genom ett förhandsbesked i EG-domstolen betraktar domstolen förorenad mark som avfall innebärande att skuld för gamla synder av verksamhetsutövare åläggs nuvarande fastighets- ägare och föroreningar betraktas dessutom som avfall med helt andra krav på åtgärder. Det borde oroa ett stort antal kommuner.

I ren självbevarelsedrift bör man inventera och kartlägga sina fysiska och rättsliga för-utsättningar i detta avseende. Det aktuella fallet finns redo-visat i Dagens Miljö.

Kenneth Dahlqvist

Jerker Söderlind

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons