Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dystert för Chirac

Annons

Frankrike förlorade dragkampen om de olympiska spelen 2012.

EU-skeptikernas seger i den franska folkomröstningen om EU:s grundlag den 29 maj var ett stort bakslag även för president Chirac person-ligen i egenskap av ja-sidans främste företrädare. Många fransmäns beslut att rösta nej dikterades av deras bristande förtroende för presidentens förmåga att leda nationen.

I detta läge återstod för Chirac endast att avvakta resultatet av en omröstning av ett helt annat slag, nämligen den olympiska kommitténs, om vilken stad som skulle få organisera de olympiska spelen år 2012.

Bland kandidaterna figurerade New York, Moskva, Madrid, London och Paris. De två sistnämnda lyckades kvalificera sig till slutomgången.

President Chirac hade i åratal i intimt samarbete med sin politiske mot-

ståndare, den socialistiske borgmästaren i Paris Bertrand Delanoë, engagerat sig för att den franska huvudstaden skulle hemföra segern. Detta hade sin grund dels i ett genuint idrottsintresse från presidentens sida, dels i insikten att en fransk triumf i denna fråga skulle ha en positiv effekt på den egna populariteten.

Detta hade han kunnat konstatera år 1998, då det franska fotbollslandslagets seger i världsmästerskapen till en del hade förtagit verkan av Chiracs ödesdigra beslut att året innan upplösa nationalförsamlingen och framkalla nyval.

Medlemmarna i den kommitté, som sedan år 2003 arbetat på att utforma

det franska förslaget till spelens genomförande i Paris hade sedan länge ett attraktivt projekt som bland annat exakt angav

i vilka lokaler eller utomhusarenor tävlingarna skulle äga rum samt - inte minst viktigt - hur spelen skulle finansieras.

Förutom statliga medel kunde kommittén ange att betydande summor också utlovats av olika sponsorer.

Något övermod från fransk sida var det dock inte fråga om.

Man mindes bara alltför väl det förödmjukande nederlaget för Paris gent-emot Peking, då det gällde 2008 års olympiska spel!

De avgörande omröstningarna ägde rum den

6 juli i Singapore.

Dagen innan fanns såväl president Chirac som borgmästare Delanoë på plats där. De ansåg sig ha goda grunder att vara optimistiska: de hade fått försäkringar om stöd från många länder, inklusive dem vars huvudstäder redan blivit utslagna.

De hade då inte räknat med charmoffensiven i slutskedet från den engelska delegationens chef, Sebastian Coe, tidigare olympisk mästare på 1 500 meter.

Coe tycks ha varit en av de britter som i slutändan lyckades vända trenden: efter fyra omröstningar stod det klart att London besegrat Paris med 54 röster mot 50.

För president Chiracs egen del betydde utgången ett nytt bottenrekord i opinionsmätningarna.

Den 13 juli, dagen före den franska nationaldagen, publicerade tidningen Le Parisien en undersökning, enligt vilken endast 32 procent av de tillfrågade sade sig vara nöjda med

sin president. I sitt tv-sända tal den 14 juli uppmanade presidenten nationen att "förjaga den stämning av dysterhet som gripit tag i medborgarna".

Uppmaningen torde i allra högsta grad gälla honom själv.

Hans Ytterberg

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons