Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Egyptens ledare är dess fiender

Annons

Inget land i världen har en så rik förhistorisk tid men så fattig modern historia. När Napoleon erövrade landet 1798 sade han till sina trupper "Från toppen av dessa pyramider betraktar 4000 år er ..."

Som Napoleon uttryckte det började Egyptens uppgång med Farao Narmer 3300 fkr och "början till slutet ...", som Churchill brukade säga, började med intåget av Alexander den Store och ptolomeiernas dynasti 300 till 30 fKr, med Kleopatras självmord och landets fall och romarnas ockupation.

För Rom var Egypten en lydprovins som försåg Rom med jordbruksprodukter, rovdjur och gladitatorer för romarnas nöjen.

Storhetstiden från faraonerna som Ramses den II var förbi och även deras stora verk började gå under.

Förfallet förstärktes när Rom på 400-talet erövrades av vandalerna. Egyptens kultur sjönk till botten tills araberna erövrade landet 639 och tog med sig sin kultur och religion och en ny era började i Egypten. En ny kultur blomstrade, särskilt när kung Ibn Tulun år 668 befriade landet från Bagdads överinseende. Kairo grundades ett sekel senare, 969, och blev arabvärldens kulturcentrum. André Maurois, fransk historiker och författare skrev "den bästa civilisationen varar inte längre än sexhundra år".

Fyrahundra år senare började arabvärlden från Cordoba till Jemen sjunka i dekadens. Under sin tid som Kadi, domare, i Kairo, på 1420-talet beskrev den tunisiske författaren och historikern Ibn Khaldon Egypten som "...ett land där en organiserad kommers tävlar med kaos och barbariska piratdåd. En arbetsdisciplin samlever med en inrotad lättja. Männen har ett symbiotiskt förhållande med ett sexuellt liv i dygd och en gränslös njutning som inte är avsedd för fruktsamhet. I stället för att leva i frihet och logik föredrar egyptierna vidskepelse och obskurantism ...".

Några decennier senare, 1517, invaderades Egypten och den övriga arabvärlden av osmanerna som styrde från Istanbul och dekandensen spred sig.

När man vandrar i Alexandria eller Kairo känns, hörs och syns Ibn Khaldons ord överallt. Huvuddelen av de 15 miljoner invånarna bor på Nilens östra sida. Den högra med Heliopolis, där president Hosni Mubarak har ett av sina många palats, är bebodd av hans hov, partibossar och maffialedare med presidentens välsignelse. Han har ju en laglig rätt att avskeda och utnämna vem han vill.

Från år 632, har ingen arabledare lämnat ifrån sig makten frivilligt. Oavsett om han är kung eller president behåller han den tills han dör av ålder, förgiftad eller i en blodig kupp.

Faraonerna som Ramses II, Amenthotep och många fler måste vända sig i sina gravar.

Överallt råder korruption, lögner och fusk som är större ju mer man klättrar upp på den politiska skalan. För 5000 år sedan kunde egyptierna bygga pyramider, tempel och mycket annat, i dagens Egypten kan man inte bygga ett trevåningshus som inte rasar vid minsta jordskalv. Som alla andra arabländer styrs Egypten av en så kallad president som med tiden förvandlades till farao. Hosni Mubarak, den nuvarande presidenten som efterträdde Sadat vid dennes död 1981, sitter fortfarande kvar.

Hosni Mubarak håller på att förbereda maktövertagandet till sin son Gamal Mubarak. som har utnämnts, inte valts, som ordförande till Egyptens enda parti Nationella Demokratiska Partiet.

Från 1948 har varje ledare från kung Farok till Nasser, Sadat och Mubarak använt sig av konflikten i Palestina för att vända folkets ögon från deras vardagliga misär med långa, demagogiska och meningslösa tal. Trots alla tal om demokrati och yttrandefrihet är de 17 dagstidningarna ekonomiskt styrda av regeringen. TV och Radio är statsägda. Med sina såpoperor och nationell chauvinism är dessa Mubaraks megafoner folkets opium.

Nilens resurser räckte till ett par miljoner men inte för 72 miljoner, som dessutom ökar med en miljon varje år. Det finns ingen framtid för Egypten om inte barnbegränsning införs, kvinnan frigörs och månggifte avskaffas. Men till denna förändring krävs ett politiskt mod, ärlighet och hederlighet som för närvarande saknas i alla led.

ABDEL ZGAIA

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons