Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En ny era av optimism i Israel-Palestina

Annons

Oavsett om Yasser Arafat klarar sig och överlever eller om han dör, kommer situationen för palestinier och israeler inte att bli sämre, kanske betydligt bättre. Allt tyder på att Arafats timmar är räknade. Som alla andra arabiska ledare har Arafat sedan han 1969 utnämndes som ordförande i PLO, palestinska frihetsorganisationen, härskat som en totalitär diktator.

För 75 år sedan, 1929, föddes Yasser Arafat i Kairo. Efter sina studier vid Kairos universitet blev han ingenjör och bildade en egen politisk bas 1959, Al-Fatah. Samma år flyttade han till Beirut där han ombildade sin grupp Al-Fatah till militära enheter med syfte att agera som en gerilla.

Till skillnad från sin företrädare Ahmed Shukairi satsade Arafat på militär kamp. På varje bild såg man honom alltid med en Kalashnikov. Det blev en svart spiral av mördande, hämnd, sprängningar av oskyldiga människor. Båda israeler och palestinier hade målat in sig i var sitt hörn av krig.

När Tunisiens dåvarande president Habib Bourguiba, vid ett besök 1962 i Amman, uppmanade palestinierna att acceptera FN:s delning blev han översköljd av tomater, ägg, stenar och räddades av kung Husseins garde. Trots alla krig mot israeler som palestinierna förlorat hade Yassar Arafat satsat på att utmåla sig som en krigsman.

Arafat hade inte hunnit sitta mer än tre år som PLO:s ordförande när tre jordanska flygplan sprängdes samtidigt som idrottsmän mördades i München 1972. Han och alla hans män blev utvisade från Jordanien.

Tio år senare blev det dags för Arafat att hitta ett land som kunde ta emot honom. Det blev Tunisien, på villkor att PLO-företrädarna lydde landets lagar och inte bar vapen.

Många människor engagerade sig i fredsprocessen och många tillfällen gick förlorade. Som Amram Mitzna, arbetarpartiets ordförande i Israel och motkandidat till Ariel Sharon skrev "De, Sharon och Arafat, är rädda för freden. Dessa människors liv bygger på att provocera, säga nej till allt, skrämma och döda ?"

Palestinskan Hanan Ashrawi skrev i sin bok Fredens sidor: "Edward Said, vän och mentor, har ofta beklagat att det inte finns någon palestinsk berättelse som på en mänsklig nivå avslöjar vår sida av sanningen ?" I hennes bok kan man mellan raderna läsa om Arafats våldsbenägna karaktär som inte tål motsägelse, hans omättliga hunger på makt, nepotism, korruption och brist på verklighetsförankring.

Det är dags för palestinier och israeler att sträcka fram händerna till varandra, ersätta hat mot kärlek och bygga i stället för att förstöra. Jag tror att det är dags för den unga generationen som Jussi Beilin och Abdrabbo att förverkliga Genèveavtalet. Alla, palestinier såväl som israeler, är trötta på det meningslösa dödandet.

Abdel Zgaia

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons