Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En värld med plats för många världar

Annons

Yttrandefriheten är i fara. Sovjetunionen marscherar in med kamrat Brezjnev i spetsen. Tätt följd av kamrat Tito, kamrat Honecker och sist men inte minst Enver Hoxha.

Jojomen, här kommer de - allihopa. Det är Förbundet för utvecklingsstörda barn, det är Victor Jara-föreningen, det är arbetslösa, det är fackligt aktiva, det är Latin Kings, Promoe och det skräckinjagande gänget från Folkets bio. Det kan bara handla om sekunder innan denna skrämmande skara lagt landet under sig, störtat VLT-huset i ruiner och utropat en oberoende pro-stalinistisk federation av småbyar i Bergslagen.

Skämt åsido. Den som är lite påläst, vet förstås att Motståndsfestivalen är en festival om yttrandefrihet, ett utrymme för andra röster än de som vanligen dominerar mediediskursen. En festival som har som målsättning att manifestera folkbildningens och folkrörelsernas kraft.

För det är folkrörelserna som gör festivalen möjlig.

Korsväg Riddarhyttan är en mötesplats där det ska vara högt i tak, där en vital och levande debatt kan komplicera frågeställningar och ge nuet djup. Man kunde tänka sig att det borde vara en liberal önskedröm. Något att sukta efter när man allt som oftast från ledarplats attackerar det offentliga för att styra landets medborgare i för hög utsträckning.

Här trängs nämligen, på en och samma yta, ett antal röster och berättelser som i mycket liten utsträckning får plats på den mediala agendan. Här ryms också Polisario, Svenska Afghanistan-kommittén, Robin Terranova och Jorge Contreras. Och många, många andra. Motståndsfestivalen är en plats där dessa berättelser kan höras.

Men det kan hända att det inte är det som oroar VLT:s ledarskribent Tobias Ljungvall. Det kan hända att de liberala mångfalds-, demokrati-, kultur- och integrationsmålen bara äger sin giltighet så länge de existerar på marknadens villkor. En marknad som behärskar hela fältet och förvandlar rättvisa, demokrati, jämlikhet till varumärkesproduktion genom menlösa mångkulturarrangemang där en stunds exotism är lagom för den betalande och välbeställda publiken. Genom meningslösa demokratisaltomortaler där man uppmanar folk att gå och rösta, för att sedan i sann liberal anda idiotförklara deras åsikter. Det är bara att ta folkomröstningen om EMU till exempel.

Och låt mig vara tydlig med detta: Motståndsfestivalen är inte en ja- eller nej-festival. Omröstningen är bara ett exempel på hur marknadskrafterna, mediekoncernerna och ledande politiker vägrar att respektera det Sveriges befolkning uttryckligen vill.

Man skyller det på bristande information, ungdomligt oförstånd och lantlig efterblivenhet.

Motståndsfestivalen tror på människors förmåga att tänka själva. Motståndsfestivalen är en manifestation för yttrandefrihet och demokrati. Motståndsfestivalen är ett öppet rum där åsikter kan brytas, meningar delas, dialog föras och möten uppstå. Såsom det gör i en levande och vital demokrati.

Och om man menar något med yttrandefrihet. Om man menar något med de fantastiska målsättningsparagrafer som finns för kulturpolitiken, integrationspolitiken, glesbygdspolitiken och demokratimålen. Om man menar det offentliga rummet som något annat än ett utrymme för VLT-annonser, hamburgerreklam och anorektiska underklädesmodeller.

Om man menar något med ett samhälle med plats för alla - då måste alla få komma till tals.

Om man verkligen vill att alla ska vara delaktiga i skapandet av ett samhälle. Då måste man också ge alla plats och forum. Även de som inte är välutbildade, de som inte är politiskt korrekta, de som inte ryms inom de mallar som marknaden genererar.

Men har man hjärna som en pannkakssmet och inte tror på att andra röster än de redan etablerade ska få komma till tals, och om man föredrar att de latinamerikaner, palestinier, iranier, glesbygdsbor, homosexuella, utvecklingsstörda, arbetslösa, fackligt aktiva ska stängas ute från det vita heteronormativa centrum som definieras av en välutbildad, välbetald medelklass; ja, då har man ett allvarligt problem. Då har man avvisat själva grundpelarna i svensk demokrati. Då utgör man ett reellt hot och bedriver en samhällsomstörtande verksamhet där yttrandefriheten är lika avlägsen som i vilket 1984 som helst.

Men om man är ledarskribent och heter Tobias Ljungvall och menar något med en öppen och fri debatt (vilket vi hoppas) - då ska man komma till Motståndsfestivalen.

Det kan hända att det blir en smärtsam upplevelse. Det kan hända att man får höra saker man inte vill. Men det kan också hända att man får möta andra människor som tror att en värld med plats för många världar är möjlig.

Vi hoppas det, annars ska man inte kasta sten om man sitter i glashus.

ANDERS OLSSON

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons