Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Får man göra så här i ett naturreservat?

Annons

Vad är det som håller på att hända på Ängsö?

När jag flyttade hit för 7-8 år sedan lärde jag mig snart att här respekterar man naturen. Ett träd som föll av ålder eller storm fick ligga kvar där och återbördas till jorden. Av jord är du kommen, jord skall du åter varda.

I dag håller hela ön på att ändra karaktär. Nej, det är ett för milt uttryck. Naturreservatet är våldtaget och skändat. Om ni inte gjort ett besök på en tid, så gör det nu. Beskåda eländet. Här har stora skogsmaskiner gått fram i jungfrulig mark. Träd har fällts i mängder och fortsätter att fällas. Rishögar, flera hundra meter långa och kanske tre meter höga "pryder" till exempel Rissingen eller kantar Sjöslättsvägen.

Ja, Rissingen är det verkliga sorgebarnet. "Marken skall gallras och återställas till öppna hagmarker som på 1940-talet". Ungefär så står det på skyltar därute. Icke, säger Henry Andersson, gammal skogvaktare på ön. Här fanns inte mer än ett kvarts hektar odlad, öppen mark på den tiden. Här var skog sedan lång tid tillbaka.

Själv älskade jag markerna kring Rissingen. Ljuvligt gröna mossmarker, med stora, starka granar, enar, björkar och gamla ekar. Svampmarker. Borta! Skogsmaskiner har massakrerat mossan och svampen. Träden - utom några få - har sågats ner. Bland dem ekar. Jo, jag har räknat årsringar på timmerhögar av ekar. Flera av dem bortåt 200 år gamla!

Efter stormen nyligen gjorde jag en ny vända till Rissingen. Och precis som förutsett låg där 15-20 stora träd, rotvältor, stormfällda träd. Rötter söker rötter, söker rötter. När stödet försvinner faller också de kvarvarande träden vid hård vind. Det vet gamle "Skogis". Det vet många med mig. Men tydligen inte skogsbolaget.

Nu ligger den nästintill kalhuggna södra delen av Rissingen totalt öppen för vindar från nordväst och väst och sydväst. Vanligaste vindarna. När faller resten? Gamla vackra Rissingen ett kalhygge! Vem kunde drömma sådana mardrömmar?

Får man göra så här med ett naturreservat? Skyltar strax efter bron talar om att besökare inte får bryta kvistar. Får den som förvaltar detta naturreservat fälla så mycket träd att ingen längre känner igen den gamla vackra ön?

Och avverkningen fortsätter.

För varje dag kör jättelika långtradare över bron för att hämta nyfällda stockar. Någon borde till och med kolla om dessa stora, tunga fordon över huvud taget får köra över den lilla bron. Jag tror de väger på tok för mycket.

Hans Strand

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons