Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fega i fängelse?

Civilkurage kan inte lagstiftas fram, och kriminalisering måste alltid användas varsamt. Dessvärre tänker inte alla politiker så.

Annons

I går inleddes rättegången mot de tre män som står åtalade för att

i våras ha misshandlat en 29-årig man till döds när han sagt åt dem att inte urinera i en trappuppgång.

29-åringens uppmaning var ett uttryck för civilkurage och medborgaransvar som kan tyckas självklart, men som med ett stigande mått av hänsynslöshet och råhet på gatorna kommit att framstå som allt mer riskabelt.

Det råder i allmänhet ingen brist på pliktkänsla att hjälpa andra i nödläge. Solidaritet och rättspatos är i vardagslivet alltjämt levande begrepp. Det som får oss att tveka inför att ingripa är snarare rädsla än ovilja att göra det - och 29-åringens öde är ett avskräckande exempel på hur illa det

i värsta fall kan gå.

Mordrättegången har aktualiserat den besläktade frågan huruvida det ska lagstiftas om en allmän skyldighet att bistå personer som befinner sig i allvarlig fara för liv och hälsa. Lagstiftning av sådant slag förses i regel med en rad undantag

- till exempel vid fara för egen person, men till skillnad från nu skulle det exempelvis bli straffbart att låta bli att rädda någon från att drunkna eller ringa på hjälp när någon blir misshandlad.

I våra grannländer Danmark, Norge och Finland finns redan en sådan allmän straffbestämmelse. Här i Sverige lade en statlig utredning för några år sedan fram ett förslag om kriminalisering, och även från partipolitiskt håll har krav framförts.

Det må vara en vällovlig ambition att vilja understryka solidaritetsansvaret mellan människor, men det finns skäl att ställa sig tveksam inför en dylik straffbestämmelse.

Kriminalisering måste i sig alltid ses som ett sista alternativ för samhället att markera mot oönskade beteenden. Bestraffning är en kränkning av människor som måste användas med stor urskillning. Kriminalisering som "symbolpolitik" bör därför avvisas.

Lagen skulle dessutom med nödvändighet bli oprecis, och därför besvärlig att tillämpa. För den enskilde skulle det uppstå svårigheter att förutse vad som är brottsligt beteende respektive inte är det.

Det tycks heller inte finnas något uppenbart faktiskt behov av en straffbestämmelse. Svensken är i allmänhet inställd på att hjälpa, ny lagstiftning skulle antagligen inte innebära någon väsentlig skillnad. Det skulle däremot ökade medborgerliga kunskaper i livräddning kunna göra.

Det finns en allmän tendens bland politiker att gärna använda sig av lagstiftningsvapnet. Politik är dock mer än så

- politikerna skulle oftare än nu kunna begränsa sig till att väcka opinion för vissa värden och normer. Och i stället för att kriminalisera "feghet", och göra ännu fler till brottslingar, borde vi även fortsättningsvis kunna förlita oss till människors samveten och den sociala reaktionen mot medmänsklig likgiltighet.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons