Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Frivillighet och tvång i barnomsorgen

Annons

"Föräldrar är de viktigaste personerna i ett barns liv." Så börjar Britt Sandström (s), ordförande i Västerås kommuns barn och ungdomsnämnd, ett inlägg i VLT, lördagen den 5 februari. Av en sådan inledning skulle man kunna tro att artikeln skulle utmynna i en redogörelse för hur mycket Sandströms parti - och Västerås kommun - gör för att föräldrar och småbarn ska kunna tillbringa mer tid tillsammans.

Men icke, artikeln slutar med en lovsång till kommunens barn- ungdomsnämnd som organisatör av barnens omsorg och fostran - i förskolan, det vill säga av andra än föräldrarna.

En iögonfallande motsägelse, som kanske förklaras av det stycke som följer på den föräldrahyllande inledningen: "Ändå väljer de flesta föräldrar, fullt frivilligt, att överlämna sina barn till förskolan."

Det där med "frivilligt" är ju en grov förvanskning av sanningen. Sandström vet naturligtvis, eller måste ta reda på, att hennes parti, med största avsikt och med skatte-, socialförsäkrings- och barnomsorgspolitiken som verktyg, gjort det omöjligt för andra än de mycket välbärgade att själva ta hand om sina småbarn.

Tvånget på barnfamiljerna kan sägas börja med skattesystemet som inte längre tar hänsyn till försörjningsbörda eller utgifter (till exempel för barnomsorg) för inkomsternas förvärvande. En svensk barnfamilj om två vuxna, två barn och endast en inkomst betalar 32-33 procent i skatt på alla inkomster som överstiger 16 700 kronor per år, det vill säga långt innan familjen uppnått existensminimum. I likaledes socialdemokratiskt styrda Tyskland betalar en likadan familj endast 20 procent i skatt på inkomster över cirka 210 000 kronor per år. För att inte tala om den mycket lägre moms den tyska familjen betalar när nettoinkomsten spenderas, jämfört med den svenska.

Tilläggas bör också att den svenska hemmaföräldern, utan inkomst i eget namn, blir helt utförsäkrad från det svenska, i andra sammanhang så hyllade, socialförsäkringssystemet. Inte ens socialbidrag (försörjningsstöd) kan hon få, om hon så skulle vara på väg att svälta ihjäl.

Och tvånget fortsätter med den kraftigt skattesubventionerade kommunala barnomsorgen där en heltidsplats, enligt statens egen statistik, kostar 135 000 per år, varav föräldrarna bara betalar en bråkdel. Det vill säga, de småbarnsfamiljer som gör som sossarna dikterar får en skattefri subvention på 120 000 per barn och år, samt får möjligheten att späda på den grundplåten med ytterligare en inkomst. Enlönefamiljen får ingenting utom tvånget att via skattsedeln vara med och finansiera tvålönefamiljens högre levnadsstandard.

Inte så konstigt kanske att de flesta småbarnsföräldrar väljer att - som Sandström uttrycker det - "fullt frivilligt" överlämna sina ögonstenar till förskolan.

Bo C Pettersson

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons