Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gud skapad till tröst

Annons

"Var befann sig Gud?" Så frågar läsarredaktör Olle Stenberg i sin spalt den 29 december med anledning av den omfattande katastrofen i Sydostasien och detsamma frågar jag. Aktiviteten är nu, så här efteråt på många håll, inte minst bland de religiösa, mycket omfattande.

Det sägs ju ibland att Gud är allsmäktig, det vill säga allhärskande, allrådande, allt behärskande, men många är, som jag, tvivlande på detta. Först kanske skall sägas, att det vi kallar Gud är något obestämt, obevisat, något som enligt mångas uppfattning är ett "väsen" som har makt, som kan styra och ställa med allt i universum och på jorden. Gud är dessutom god och guden (han eller hon) har skapat allting, alltifrån det ogripbara universum till minsta partikel här på Tellus.

Detta väsen Gud har alltså skapat det fantastiska, expanderande universum och även människoursprunget med evolutionen, tillika med allt annat levande. För en vanlig människa med något sånär sunt förnuft (jag räknar mig dit) framstår detta som hart när oförståeligt. Men enligt religionsförkunnare är detta sant. Det står ju i Bibeln, som dock blott är några tusen år gammal och av människor skriven. Efter dessa påståenden blir ett av de problem en funderande människa ställs inför följande: Vad fanns före skapelsen?

Jag skall inte inveckla mig i detta, utan bara konstatera, att denne Gud måste vara helt enastående i sin kunnighet och dessutom, som sagts, god. Men före universums skapelse måste någonting annat ha funnits, längre och längre tillbaka i tiden. Något vi troligen aldrig får kunskap om. Mänskligheten kanske inte existerar så länge.

Nästa problem att fundera över är: Denne Gud, som är suverän skapare, som kan åstadkomma förunderliga ting och råder över allt och tillika är god, varför låter guden allt som vi kallar ont ske här på jorden? Vore det inte enkelt för Gud, med sina obegripbara skapelseegenskaper, att se till så att vi, kort uttryckt, alltid vore goda mot varandra och att jorden uppförde sig på ett för människorna oantastligt sätt?

Det sistnämnda hänsyftar på jordbävningskatastrofen härförleden. För det kan väl inte vara så, att Gud är domaren som på oförståeliga grunder dömer en del till ohälsa, hunger eller fattigdom? Döms människorna för att de burit sig illa åt, att de syndat på något sätt eller vad man nu vill kalla det. Vad hade då de tusentals barnen före jordbävningen gjort för illa för att straffas med döden?

Ännu en fråga: Varför ber inte de allvarligt troende att den gode guden ser till så att katastrofer, sjukdomar, nöd och elände inte skall inträffa? Tror de inte på en gudsmakt som kan åstadkomma detta? Varför ber de då efteråt, när olyckor, jordbävningar, krig och elände inträffat att människorna skall få Guds hjälp? Tror de bedjande att Gud då skall hjälpa? Det verkar inte helt logiskt. Hade det inte varit bättre för alla, de som lidit och dött, de lemlästade, de som svälter, de som berövats anhöriga och egendom, att Gud hade ingripit i ett tidigare skede?

Jag är övertygad om att pastorer, kyrkoherdar och biskopar nu kommer att be Gud att hjälpa alla som på något sätt drabbats av den senaste katastrofen, men det hade, enligt min mening, varit rimligare att de bett Gud att det förskräckliga aldrig hade inträffat.

Kanske är det så, att det är människorna som har skapat en gud till tröst när livet och allt det som är runtom oss inte blivit, eller är, så som vi helst skulle vilja ha det. Är det inte nog med en sådan Gud?

Nils Glaveby

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons