Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hillmans avskedspresent förvånar inte

Annons

Så fick vi då veta att Västerås kommun står inför ett nytt sparpaket. Som vanligt är det den sociala sektorn, där socialdemokraternas traditionella skötebarn de svaga utan starka intresseorganisationer - som är den närmast sörjande.

Och ingen är väl direkt förvånad. När pengarna inte finns, så finns de inte, hur behjärtansvärt och angeläget ändamålet än är. Och då kommer naturligtvis sparpaketen som ett brev på posten.

Och visst finns det brister i majoritetens i Västerås prioriteringar. Visst läggs det pengar på helt onödiga utgifter. Stadsplaneringen med den så kallade cityförnyelsen och nu senast öppnandet av Domkyrkoesplanaden är några välkända exempel. För att inte tala om Gäddeholmsaffären, där varken behov eller marknadsprisnivå kunde motivera den usla affären.

Men dessa dåliga beslut väger ändå lätt i jämförelse med den destruktiva näringspolitik som socialdemokraterna representerar. Partiet är fortsatt helt fokuserat på att fördela kakan enligt rättvisenormer som ofta är svåra att motsätta sig.

Samtidigt intresserar man sig inte alls för hur man skall kunna göra kakan större. Bara alla drabbas rättvist av nedskärningarna och resursbristerna, tycks det vara okej. Men att skapa resurser, så att dessa nedskärningar skulle kunna undvikas, ligger inte inom socialdemokratins begreppssfär.

Efter det förlorade EMUvalet lät det som om socialdemokraterna skulle ändra kurs och satsa på tillväxt genom att stimulera till företagande och entreprenörskap, den enda vägen till nya jobb och intäkter till det allmänna.

Men trots tillväxtkongress, avslutad med en gäspning och kommissioner, utredningar och planer syftande till att förbättra företagandets villkor, förblir allt vid det gamla. Den traditionsenliga misstron mot småföretagare som potentiella fifflare och smitare består.

Socialdemokraterna fortsätter att fördela en kaka som blir allt mindre, och hela befolkningen får se vårdköerna växa, skolorna få större klasser och fler obehöriga lärare. Och framför allt växer klassklyftorna. För de bäst ställda kan alltid lösa sina vård- och utbildningsproblem på egen hand.

Kvar med svårigheterna blir främst just de svagaste grupperna och numera även den stora medelklassen, vars barn får en undermålig skola och vars åldrande föräldrar inte får den omsorg de förtjänar.

Så stark är drivkraften till makt, att man hellre tar olägenheten av att skicka fram det ena sparpaketet efter det andra hellre än att medge den förda politikens brister och våga göra något nytt, våga satsa på företagande och entreprenörskap. För den politiken har ju varit motståndarnas och måste därför avvisas, så enkelt är det tydligen.

Och då avslutas Hillmanepoken sorgligt nog med ännu ett sparpaket.

ULF HEDMAN

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons