Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inget att stoltsera över

Annons

Socialdemokraterna Roland Sundgren och Thure Jadestig är i sin debattartikel den 16 januari sura för kritiken mot regeringen i samband med flodvågskatastrofen i Sydostasien. De talar om blodtörst från massmedierna och den borgerliga alliansen och uppmanar Göran Persson och Laila Freivalds att sluta huka sig.

Debattörerna gör ett tappert försök att tvätta byken men har uppenbarligen svårt att leta fram förmildrande omständigheter. Det är förklarligt - måste vara som att hitta en nål i höstacken.

I sin iver att tona ner de politiska makthavarnas ansvar framhåller de i stället rese- och försäkringsbolagens skyldigheter gentemot turisterna. Det var enbart av nåd UD bidrog med drygt 30 miljoner kronor till researrangörerna.

Roland Sundgren och Thure Jadestig påpekar att "pressen på regeringen blev enorm". Tsunamifrågan sattes högst upp på regeringens dagordning. Kan man tänka sig! Så småningom fick man till och med ihop ett antal ministrar för sammanträde.

"Redan efter ett dygn" kom ett beslut om att skicka ner flyg för att ta hem svenskar från Thailand. Andra europeiska länders hjälpinsatser sattes in flera dygn innan de regeringsbeställda planen kom. Inget att stoltsera över precis.

I vilket annat demokratiskt land som helst hade de ödesdigra misstagen vid flodvågskatastrofen lett till de ansvarigas avgång. Men inte i Sverige. Där uppmanas de att sluta huka sig och hålls om ryggen av bland annat Roland Sundgren och Thure Jadestig.

Debattörerna sätter sig också till doms över katastrofkommissionens rapport om krishanteringsorgan. De har tydligen förträngt hur regeringen kläddes av inpå bara kroppen i SVT:s Uppdrag granskning den 8 mars 2005.

Efter Estoniakatastrofen 1994 tillsattes en utredning, men först 1999 kom förslag om en ledningscentral för krishantering. Förslaget stöddes av ett enigt försvarsutskott, försvarsberedning och 59 remissinstanser. Göran Persson gillade inte förslaget och tillsatte en ny utredning.

År 2001 fick regeringen det nya förslaget till ett nationellt krishanteringsorgan men det blev tummen ner. När Göran Persson ställdes till svars inför riksdagen den 19 januari 2005 försvarade han sig med att bland annat rikspolisstyrelsen och Säpo hade varit emot förslaget. Oturligt nog för statsministern hade Uppdrag gransknings journalister grävt fram papper som visade att han for med osanning.

Någon speciell krishanteringsgrupp ville alltså inte Göran Persson ha. Den duktiga regeringen skulle själv vid behov hålla i tåtarna. Hur det fungerade vet vi nu alltför väl.

Tord Säfvestad

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons