Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inget drömjobb

Annons

Nu har Margot Wallström fått en del att bita i. Hennes nya jobb - om hon ens får det - blir svårare än någon kunnat föreställa sig.

För i den tilltänkta EU-kommissionärens arbetsuppgifter ligger att ge unionen större trovärdighet, ett mänskligare ansikte och ökad relevans. Det uppdraget var aldrig lätt men har mångdubbelt komplicerats efter de senaste veckornas turer med den olycksalige Rocco Buttiglione.

Låt oss bara för resonemangets skull utgå från att kommissionen godkänns, med eller utan Buttiglione. Det ger en frist. Men skadeverkningarna är redan betydande. Ingen kommission har så snabbt hamnat i kris. Och följderna är allvarliga både på kort och lång sikt.

På kort sikt har ordföranden José Manuel Barrosos ställning försvagats. Förhållandet till Europaparlamentet, som ju röstar om kommissionen, har dramatiskt försämrats. Barrosos goda namn som lyhörd pragmatiker är komprometterat. En majoritet i parlamentet ifrågasätter hans omdöme.

När jag i torsdags som hastigast talade med ledamoten Cecilia Malmström (fp) var hon allvarligt bekymrad. Barrosos kompromissförslag dög inte, sade hon. Den liberala gruppen, som är tungan på vågen mellan socialister och konservativa, kräver att Buttiglione avgår. Samtidigt, påpekade Malmström, har många liberaler utsatts för hårda påtryckningar. Att sänka hela kommissionen, vet de, är att försätta hela EU i kris.

Krisen uppstår därför att ett nej från parlamentet paralyserar initiativ och ledarskap. Den politiska dagordningen går i stå. EU:s trovärdighet bland medborgarna, den som Margot Wallström ska återupprätta, sjunker ytterligare.

För statsvetare, journalister och oberoende bedömare är allt detta förstås fascinerande. Maktkampen är rå och naken. Insatserna är de högsta möjliga och persongalleriet färgstarkt.

Men vad som pågår är mer än tittskåpsteater. Vi har framför allt fått en inblick i det kraftfält som Europasamarbetet utvecklat efter utvidgningen. Med de nya medlemsstaterna uppstår ett otal nya intressekonflikter och potentiella allianser. Tio nya regeringar i rådsverksamheten och tio nya länder i parlamentet kan föra EU mot katastrof eller nya höjder.

Ett förhållande som alltså Barrosokommissionens prövningar eftertryckligt demonstrerar. Kravet på inflytande kommer att växa sig starkare från alla håll. Här kan vi ana de långsiktiga konsekvenserna av krisen.

Också utifrån ett medborgarperspektiv blir det nya Europa ett val mellan ökad misstro och förhoppning. Margot Wallström talar om behovet av att nå ut och förklara. Hon ville skapa en "gemensam europeisk berättelse" som ska binda oss samman.

Med all respekt för ambitionsnivå och målsättning låter det inte bara vagt utan också onödigt. Det är ju olikheterna som ska förena. Den europeiska dynamiken uppstår tack vare en enastående variation i kultur, språk och skiftande utgångspunkter. Det finns tusentals berättelser. Risken är att Margot Wallströms budskap utformas till en PR-produkt så ytlig och meningslös att det bara bekräftar människors negativa inställning till EU.

EU:s kris är ett återkommande tema, likaså försäkringarna att kriser är naturliga och leder till reformer och förbättringar. Men kriserna har ett pris: de tär alltmer på medborgarnas förtroende för unionen. Återhämtningarna är inte tillräckliga. Den negativa spiralen fortsätter. Margot Wallström har knappast fått ett drömjobb.Mats Wiklund

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons