Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kamp om integritet i EU

Annons

Rädslan urholkar själen heter en film av Rainer Werner Fassbinder. Den rädde handlar ofta oöverlagt och resultatet blir sällan det avsedda.

EU:s syn på integritet och säkerhet är ett exempel på hur, visserligen befogad, rädsla kan få politiker att följa tangentens riktning med risk för mycket ovälkomna konsekvenser. Att medlemsländerna samordnar juridik och brottsbekämpning är naturligtvis rätt och riktigt. Efter terroristattackerna mot USA drev EU snabbt igenom ny lagstiftning för att effektivisera kampen mot terrorismen. På få områden är överstatlighet och gemensamma beslut så givna.

Men på få områden är också krav på balans mellan den enskildes och statens intressen så viktiga. Risken för övergrepp och kränkningar måste minimeras.

Det gäller med andra ord att inte rusa i väg. I USA har sakta men säkert allmänheten börjat förstå att terroristattackerna 11 september gett upphov till lagar som bland annat ger rättsväsende och regering mycket långtgående befogenheter för övervakning och insyn. Den privata sfären blir allt mer en myndighetsfråga.

Nu riskerar också Europa att, med till synes goda motiv men med rädsla och misstro som egentliga drivkrafter, att begränsa den enskildes integritet. Olyckligtvis ligger Sveriges regering bakom utvecklingen. Justitieminister Thomas Bodström vill, tillsammans med kolleger från Storbritannien, Irland och Frankrike, göra det möjligt att registrera samtal, mejl och besökta sajter. Teleoperatörer beläggs med lagringsplikt i tolv månader för att säkra uppgifterna om internet- och teletrafik.

Och myndigheternas mandat och manöverutrymme begränsas inte till terrorister och grova brottslingar. Till vilka andra? Det avgör staten.

Alla EU-hatare ska inte här och nu utbrista vad var det jag sa, utan i stället fortsätta att läsa. För EU är mycket mer än regeringarna. Det finns motkrafter och de har nu mobiliserats mot Thomas Bodströms farliga planer.

Dels har vi Europaparlamentet som inte funnit sig i att bara tacka och ta emot. Här har moderaten Charlotte Cederschiöld spelat en viktig opinionsbildande roll. Och dels har vi EU-kommissionen som nu kopplats in och därmed kan ge parlamentet ökad medbestämmanderätt i ett kommande lagförslag. Om dessa instanser, samt en kritisk EG-domstol, ignoreras av regeringsrepresentanterna i ministerrådet lär de få en mycket obehaglig debatt om (bristande) respekt för mänskliga rättigheter på halsen.

Justitieminister Bodström - också vän av telefonavlyssning - hävdar att förslaget inte är dött. Men det är för att dölja en pågående reträtt. Vad kommer härnäst? Frågan är nämligen inte död och kampen fortsätter, även utanför den politiska arenan. Till exempel är operatörerna starka motståndare av både ekonomi- och integritetsskäl. De säger: ska staten bevaka får också staten betala. Och det blir en ofantligt dyr apparat att upprätthålla.

Ytterligare eld under Bodströms fötter ger IT-debattören Pär Ström som oförtrutet belyst riskerna med en utbyggd kontrollapparat. I riksdagen ökar motståndet också bland socialdemokraternas stödpartier.

För den som vill veta hur EU verkligen fungerar erbjuder sig ett strålande tillfälle. Ärendet engagerar samtliga institutioner, nationella parlament och det civila samhällets representanter. Demokrati kan det också kallas.

Mats Wiklund

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons