Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kemikaliepolitiken är en tickande bomb

Annons

Det är hög tid ställa krav på kemikalieindustrin i EU och dags för politikerna att ta sitt ansvar. Regeringarna runt om i Europa får inte backa för kemikalie-industrins påtryckningar och hårdföra lobby.

Vi måste sluta spela rysk roulette med hälsa, miljö och fram-tiden. En verksam och stringent lagstiftning i EU skulle starkt kunna bidra till att påskynda det pågående arbetet inom FN med en global strategi för begränsning av farliga kemikalier.

De flesta människor tror att användningen av kemikalier är kontrollerad och att de kemikalier som finns på marknaden i dag har godkänts, är testade och rätt använda är ofarliga. Vi känner förstås till de "gamla synderna" som DDT, PCB och asbets, men många tror att nu vet vi bättre och farliga kemikalier har förbjudits.

Tyvärr är det inte så. Sanningen är sorglig, en tickande bomb och ett hot mot vår hälsa. Det gäller vissa former av cancer, hormon-störningar, astma och allergier. Men vi kan också räkna med att oupptäckta och oväntade effekter av kemikalieanvändningen dyker upp i framtiden. Ett resultat som chockerade visades i en studie av WWF som offentliggjordes, våren 2004.

För första gången någonsin hittades flamskyddsmedlet HBCD

i mänskligt blod.

Det är ingen överdrift att säga att vi har en okontrollerad användning av kemikalier. Mer än 100 000 kemikalier är registrerade på marknaden.

Beräkningar anger att 30 000-50 000 produceras och används i dag men kunskaperna om vilka potentiella farliga effekter

användningen av dessa har på växt-, djurliv och på människan är liten. Bara en handfull av dessa är utförligt testade trots att de funnits på marknaden i över 20 år.

Det nuvarande systemet inom EU utgår från att användningen av kemikalier inte innebär några risker tills motsatsen är bevisad.

En kemikalie är således tillåten tills myndigheterna kunnat visa att den innebär en oacceptabel risk.

Även om en myndighet har in-formation om att en viss kemikalie innebär en hälso- eller miljörisk kan inga åtgärder vidtas förrän myndigheten kunnat visa att användningen kommer att ha skadliga effekter. Men eftersom kunskaperna om kemikalier och hur de används är så bristfälliga är det i det närmaste omöjligt att vetenskapligt bevisa ett samband mellan en viss kemikalie och en påverkan på människa eller miljö.

Denna situation innebär att kemikalierna står utom kontroll och att bevisbördan när det gäller kemikalier är på fel sida. Rimligen ska bevisbördan ligga på den som vill producera och marknadsföra en kemikalie.

Kommissionens förslag har dock vissa brister. Det är nödvändigt att alla kemikalier registreras, inte bara de som produceras i över ett ton, vilket kommissionen nu föreslår. Försiktighetsprincipen och principen om att ersätta farliga med mindre far-liga kemikalier måste vara vägledande.

Kemikalier som finns i konsumentprodukter måste redovisas och ämnen som inger stor oro bör inte få förekomma i konsumentprodukter. Systemet för att tillståndsgivning för användandet av vissa kemikalier som ger upphov till särskild oro måste utvidgas. En del måste helt enkelt fasas ut och försvinna helt från produktion och användning.

Kostnader för sanering av för-orenad miljö kostar samhäller stora summor varje år. I en nordisk studie har man visat att bara genom att undvika saneringskostnader för ett enda kemiskt ämne som PCB skulle hela kostnaden för att genomföra REACH vara betald.

Redan är lagförslaget en kamp mellan motstridiga intressen och det kommande året ställs EU politiska aktörer på prov. På vems sida står man?

Den om hållbar utveckling, hälsa och miljö eller kortsiktiga vinstintressen och "business as usual"?

Danka Vogt

Andreas Porswald

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons