Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Knappast ett Sverige för alla

Annons

I den budgetproposition som regeringen just presenterat lånas, i en avslutande rubrik i Finansplanen, titeln på den rapport som Svenskt Näringsliv presenterade i Almedalen i juli, Ett Sverige för alla. Problemet är dock att regeringen inte lägger fram några starka förslag på hur man ska få fler människor att arbeta inom näringslivet och hur man ska få fler och växande företag.

De senaste åren har regeringen arbetat efter ett mål om att uppnå en sysselsättningsgrad på 80 procent 2004. Trots att den svenska ekonomin för närvarande är mitt uppe i en högkonjunktur, inte minst enligt regeringens egen prognos, uppnås inte detta mål. Sysselsättningsgraden bedöms hamna på blygsamma 77 procent 2004, vilket innebär att man missar målet med 160 000 personer.

Enbart i Västerås sökte nästan 12 000 personer arbete i augusti 2004, samtidigt som antalet nyanmälda platser enbart uppgick till 360. Även om anställning sker utan arbetsförmedlingens inblandning, visar detta något om vilken klyfta mellan behov och efterfrågan som finns just nu. Undersökningar hos våra medlemmar visar också på att den arbetskraft man söker inte finns att tillgå, det vill säga det är både arbetskraftsbrist och arbetslöshet i vissa branscher.

Regeringen pekar också på att såväl antalet socialbidragstagare som sjukfrånvarande för närvarande minskar. Man undviker emellertid att lyfta fram att antalet förtidspensionärer och arbetslösa stiger i allt snabbare takt. Räknar man samman dessa fyra grupper visar det sig att över en miljon svenskar i arbetsför ålder befinner sig helt utanför den svenska arbetsmarknaden. Dagens Sverige är med andra ord knappast ett Sverige för alla.

Det positiva i höstens budgetproposition är att regeringen slopar arvs- och gåvoskatten, höjer fribeloppet i förmögenhetsskatten, samt reformerar i liten skala de så kallade 3:12-reglerna. Dessutom införs en ny insats kallad "prova på plats", med syfte att underlätta för personer utan eller med begränsad erfarenhet av svenskt arbetsliv att ta sig in på arbetsmarknaden. Detta är positivt och är några av de viktiga punkter som Svenskt Näringsliv sedan en tid tillbaka arbetat med och som fanns med i den diskussion som inleddes med regeringen förra hösten.

I Finansplanen anges avslutningsvis att "den ekonomiska politiken skall bidra till att öka tillväxten". Det skulle dock behövas betydligt fler och kraftigare åtgärder för att på allvar vitalisera och stärka den svenska ekonomin och sysselsättningen. Den lösning på sysselsättningsproblematiken som presenteras är nämligen långt ifrån nytänkande. I stället för att förbättra näringslivsklimatet satsar man på gammal skåpmat i form av intensifierad arbetsmarknadspolitik samt utökade sysselsättningsstöd till kommuner och landsting.

Den sysselsättningstillväxt som beskrivs i regeringens prognos för de närmaste högkonjunkturåren återfinns med andra ord i hög utsträckning inom offentlig sektor. Det är bekymmersamt inte minst med tanke på att det privata näringslivet i dag sysselsätter cirka 100 000 färre människor jämfört med 1970, trots en befolkningsökning på cirka en miljon människor. Den motor som ska driva välfärden framåt saktar farten allt mer.

Det måste i stället löna sig mer för svenska företag och företagare att investera i sina företag. Det får heller inte bli för dyrt att anställa personal i förhållande till den vinst man gör i företaget genom nyanställningen. Ser man ur ett mikroekonomiskt perspektiv måste det löna sig för den enskilde medborgaren att arbeta i stället för att vara beroende av socialförsäkringssystemen.

Först då kan vi skapa ett Sverige för alla.

HELEN SELEMARK

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons