Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kommuner har ansvar för alla sina medborgare

Annons

Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet förespråkar i en debattartikel att staten ska ta över finansieringsansvaret för verksamheten som regleras enligt LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

LSS är en av 1990-talets viktigaste socialpolitiska reformer. Målet med lagstiftningen är att funktionshindrade ska ha möjlighet att leva som andra. Genom att lägga ansvaret för personlig assistans och de olika insatserna enligt LSS hos kommunerna, tydliggjordes funktionshindrades roll som kommunmedborgare. Motsvarande skedde även för andra grupper i samhället, till exempel äldre genom Ädelreformen.

Kommun- och Landstingsförbundens förslag om en statlig finansiering av LSS innebär i praktiken ett avsteg från en grundläggande princip i svensk politik, att ansvar och finansiering ska ligga på den huvudman som ansvarar för verksamheten.

Att låta kommunerna ha kvar myndighetsutövningen, det vill säga ansvaret för att verkställa besluten enligt LSS, och sedan fakturera staten på kostnaden skulle bli samhällsekonomiskt ohållbart. Det rimliga vore i så fall att staten även övertog myndighetsutövningen. En sådan ordning är dock inte aktuell då den skulle motverka den kommunala demokratin, det vill säga att beslut ska fattas så nära medborgaren som möjligt.

Vi ställer inte upp på att en grupp ska lyftas bort från kommunernas befolkningsansvar. Kommunerna har ett ansvar för alla sina medborgare - ung som gammal, funktionshindrad eller inte. Vilken verksamhet står på tur härnäst för statligt övertagande? Äldreomsorgen? Skolan?

Anledningen till att regeringen föreslog riksdagen att införa ett inomkommunalt utjämningssystem för LSS var att vi under ett antal år kunde konstatera stora kostnadsskillnader mellan olika kommuner, även inom ett och samma län. Kostnaderna varierade mellan 400 kronor per invånare upp till 6 000 kronor per invånare från kommun till kommun. Utjämningssystemet infördes för att kostnaderna skulle fördelas rättvist och solidariskt över hela kommunsektorn.

Nio månader efter att kostnadsutjämningssystemet trädde i kraft kan vi konstatera att det finns variationer mellan utfallet för 2004 och de preliminära uppgifter som finns för 2005. Variationerna mellan åren beror främst på förändringar i antalet personer som får verkställda beslut enligt LSS vilket också leder till förändrade kostnader för kommunerna.

Regeringen kommer därför inom kort att ge Statistiska centralbyrån i uppdrag att lämna förslag på metod för att öka stabiliteten i systemet.

Vi beklagar att debatten kring LSS framför allt fokuserar på vem som ska betala för systemet. Målet är att personer som har så omfattande behov av stöd att de har rätt till insatser enligt LSS ska kunna få denna service genom de organ som svarar för service för övriga medborgare. Detta är en grundläggande demokratifråga.

Ett annat system skulle innebära särlösningar och skapa ett A- och B-lag av kommunmedborgare.

Berit Andnor

Sven-Erik Österberg

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons