Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konfrontation eller samarbete?

Annons

Nyss hälsades José Manuel Barrosos förslag till ny EU-kommission med glada utrop. Ett bevis på, hette det, gott omdöme och politisk skicklighet.

I dag är inställningen en annan. Flera av hans kandidater ifrågasätts. Europaparlamentets olika fraktioner rasar. Smekmånaden för den tillträdande kommissionsordföranden är definitivt över.

Och detta innan han ens hunnit tillträda.

Parlamentets utfrågning blev knappast en promenadseger för Barroso och hans 24 tilltänkta arbetskamrater. Flera hade bakgrunder som fick politikerna att ifrågasätta deras omdöme och förmåga att agera med hela Europas bästa framför ögonen.

Anklagelser om att vara lierad med särintressen och att alltför hårt bunden till gamla lojaliteter förs regelmässigt fram när parlamentet granskar tilltänkta kommissionärer. Svaret från de utfrågade är också nästan alltid detsamma: Det där var då, det här är nu. Alla har ett förflutet.

Politik på högsta nivå är ingen tebjudning. Man blir inte regeringsledamot eller EU-kommissionär utan att ha gjort sig till ovän med en del personer. Frågan är förstås hur och med vilka personer.

En som inte tycks rädd för att väcka känslor är den man som föreslagits som ansvarig för rättsliga frågor. Under sin utfrågning meddelade italienaren Rocco Buttiglione utan omsvep att homosexualitet är en synd och att äktenskapet är till för att kvinnor ska föda barn. Det hjälpte inte att han i samma andetag försäkrade att åsikterna var personliga och inte skulle påverka hans sätt att arbeta.

Förfärligt, förfärligt lät det från liberaler och socialister. Den svenska EU-parlamentarikern Cecilia Malmström (fp) talar om ett "jätteproblem", att det känns väldigt svårt att stödja en kommission Buttiglione ingår.

Hennes uttalande är en del av de starka påtryckningar som José Manuel Barroso kommer att utsättas för den närmaste tiden. Parlamentet kan bara godkänna eller förkasta hela den föreslagna kommissionen. För många, till exempel Cecilia Malmström, vore det en både dramatisk och destruktiv åtgärd.

Den skulle heller inte leda någonvart. Barrosos laguppställning har majoritet i parlamentet. I stället hoppas kritikerna att han förmår Buttiglione att dra tillbaka sin kandidatur. Det skulle minska de politiska spänningarna och förbättra samarbetsklimatet.

Att inleda den nya verksamheten med en konfrontation och öppna misstroendeförklaringar är något som den nya kommissionen varken önskar eller har råd med. Europaparlamentet har blivit en allt mer inflytelserik part i EU-arbetet. Om ledamöterna känner att de inte tas på allvar eller ignoreras låter motreaktionen inte vänta på sig. Barros är väl medveten om att parlamentet tvingade Jacques Santers kommission att avgå 1999.

Den förre portugisiske premiärministern har lanserat sig som pragmatiker och samarbetsman. Nu står han inför ett test som kan bli avgörande för den tillträdande kommissionens trovärdighet. Är han beredd att lyssna och ta intryck, även om han måste backa från tidigare beslut?

För Europas framtid får vi hoppas att EU-kommissionen begåvas med en ordförande som inte räds att erkänna en felbedömning.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons