Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Köpta jobb - köpta röster

Annons

I anslutning till regeringens aviserade "jobbpaket" har den gamle brittiske nationalekonomen John Maynard Keynes kommit på tal. Den mannens teorier om att jämna ut konjunktursvängningarna med hjälp av omväxlande underskott och överskott i statsbudgetarna har varit ganska ute en tid. Men nu menar somliga att regeringen Persson tagit Keynes till heders igen.

Fast det stämmer knappast. Vad regeringen snarare har gjort är att övertolka Keynes idéer. Det som Keynes på sin tid förordade var att staterna skulle ösa ut budgetpengar i lågkonjunkturer för att hålla hjulen rullande - och sedan ta tillbaka pengarna igen, bromsa hjulen, när högkonjunkturernas starka marknadsefterfrågan skapade pengar och jobb på egen hand.

Den sittande regeringen i Sverige gör inte så. Den gör i stort sett tvärtom. Den går in för skapa offentligt finansierade tillfälliga sysselsättningar mitt i högkonjunkturen. Bland annat handlar det om extra högskoleplatser, praktikplatser för akademiker och så kallade"plusjobb" i vården, omsorgen och skolan.

Men är inte det bra? Behövs inte jobben? Går det inte för många arbetslösa

i Sverige? Jo, sannerligen. Men felet med regeringens konstgjorda sysselsättningar är att de bara hjälper för stunden - och att de under rådande högkonjunktur nätt och jämnt, om ens alls, kan rymmas inom det utgiftstak som regeringen lovat att respektera allt sedan 1990-talets ekonomiska kris.

Dessa budgetmarginaler blir inte mindre skakiga när det inom något eller några år inträder en lågkonjunktur. Då blir det åtskilligt mycket svårare att behålla "plusjobben".

Vad svenska folket behöver i stället för kortsiktiga lösningar är en långsiktig strategi för att skapa varaktiga jobb som bygger på marknadens efterfrågan och förmåga att betala. Men då måste man börja i en helt annan ände. Då måste man göra det mer attraktivt att driva egna företag.

Regeringens förslag att sänka arbetsgivaravgiften för de enmansföretagare som anställer sin första medarbetare är bra så till vida att det är något annat än enbart kommunala, landstingskommunala och statliga tillfällighetsjobb. Men i och med att även denna sänkning av arbetsgivaravgiften tydligen bara ska vara temporär, så duger den inte.

Regeringen tycks inte förstå vilket jättestort steg det är för varje soloföretagare att plötsligt bli arbetsgivare. Från att enbart behöva ta ansvar för sig själv och sitt eget företag ska den ensamme företagaren plötsligt ta ansvar även för en annan människas väl och ve. Det ansvaret innefattar inte bara att betala en regelbunden lön, utan också en väldig massa nya lagar. Till exempel ställs det betydligt hårdare krav på arbetslokalernas utformning när det finns anställda med i bilden.

Tillfälliga sänkningar av arbetsgivaravgiften lär därför i många fall inte räcka för att enmansföretagarna ska våga genomföra sin första personalrekrytering. En permanent sänkning av arbetsgivaravgiften vore naturligtvis bättre. Men utöver detta måste det också till andra beslut som stärker tillväxten i småföretagen. En sådan åtgärd vore att avskaffa de nuvarande så kallade 3:12-reglerna, som i dag tvingar ägare till fåmansbolag att betala mer i skatt på utdelningar i egna aktier än på utdelningar i börsaktier. De reglerna är inte bara orättvisa, de tillhör också de allra värsta tillväxthindren i vårt land. Om inte regeringen en gång för alla gör sig av med 3:12-reglerna kommer tillväxten i småföretagen att till stora delar utebli.

Då återstår det bara för regeringen att, som nu, köpa röster med väljarnas egna skattepengar. Men vill verkligen väljarna betala för att den nuvarande regeringen ska sitta kvar?

Olle Wärmlöf

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons