Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Landstingen går ihop i regioner

Annons

Hälsa och tillväxt hör ihop. När sjukvården producerar hälsa bidrar den både till ekonomins produktionsförmåga och till befolkningens välbefinnande.

Sjukvården bör därför inte ses som främst ett kostnadsproblem, men utan en mycket stram utgiftspolitik, skattehöjningar eller ökade statliga bidrag kommer landstingen ofelbart att gå med underskott. Det gäller också Västmanland, även om landstinget för 2004 redovisade ett mindre överskott.

Landstingens svårigheter att klara sina finanser, i kombination med nya utgifter som följer av medicinteknisk utveckling och en åldrande befolkning, gör att sjukvårdens finansiella lapptäcke behöver ersättas av ett rationellt och hållbart finansieringssystem. Staten bör ta ett större ekonomiskt ansvar. I den riktningen går bland andra Danmark och Norge. I Norge har staten dess-utom tagit över ansvaret för sjukhusen medan primärvårdens läkare arbetar som egna företagare.

I Sverige finns krafter som vill gå i samma riktning. Mer realistiskt än att förstatliga sjukhusen är att fusionera landsting till regioner. Västmanlands läns landsting skulle ingå i en Mälardalsregion som svarar för bland annat sjukhusvården.

Primärvården skulle kunna lyftas ut och läggas hos kommunerna och samordnas med äldrevård, skolhälsovård och så vidare. Ett stort inslag av privata vårdgivare skulle bidra till engagemang och förnyelse.

I Västmanland görs fyra av tio läkarbesök i primärvården hos privata mottagningar. Den andelen ligger i topp i Sverige, men kan fortsätta att växa.

Det är då viktigt att upphandlingen sker så att beställarens önskemål om konkurrens och låga priser vägs mot kontinuitet för patienter och rimligt långa kontrakt för vård-givarna. Erfarenheterna från Västmanland är ännu inte de bästa.

En annan viktig fråga gäller prioriteringar. Det blir allt svårare att erbjuda sämre behandlingsalternativ än de bästa i landet eller att i det tysta prioritera bort vård som ges på annat håll.

Den senaste tidens diskussion om hur prostatacancer behandlas i Västmanland jämfört med andra landsting är ett exempel. Man kan inte heller ha mycket längre väntetider. Patienter är allt mer informerade och allt mer rörliga. De söker sig över inte bara kommun- och regiongränser utan också nationsgränser.

Hur ska landstinget göra om allt fler, som nekas vård snabbt och effektivt, reser utomlands? Sannolikheten är stor att räkningen även

i dessa fall hamnar hos

landstinget.

Hur ska västmanlänningarna och deras valda politiker förbereda sig för detta? Vad ska västmanlänningarna få och inte få i framtiden? Och vem ska betala?

Det finns ingen anledning att vänta med diskussionen om detta tills landshövding Mats Svegfors kommer med sin utredning om ansvarsfrågorna, för säkerhets skull en god tid efter valet nästa år.

En "säker" prognos: Staten kommer att ta ett fastare grepp om sjukvården och dess finansiering. Landstingen kommer att gå ihop i regioner. Då behöver de strategier för att utnyttja nya finansiella förutsättningar och ökande patientkrav på bästa sätt. De behöver också en politik för strategiskt samarbete med försäkringskassan, kommunerna, högskolan och näringslivet.

Som en vital del av en stark Mälardalsregion som sjukvårdshuvudman skulle Västmanland återvinna ett förlorat Heby flera gånger om. Andra lands-ting och regioner utmärker sig för nytänkande och effektivisering, nu senast Jönköping som effektiviserar sin verksamhet med hjälp av Scania.

Vad har Västmanland för goda exempel att erbjuda?

Göran Arvidsson

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons