Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Landstinget smiter från ansvaret

Annons

Sedan den 1 januari 2005 betalar inte landstinget i Västmanland medicinsk rehabilitering som utförs på remiss från företagsläkare. Denna kostnad belastar arbetsgivaren, vilket inte förekommer i något annat län än Västmanland. Skälet är att de så kallade fria nyttigheterna (röntgen/sjukgymnastik) slopats för företagshälsovården.

Än så länge berör det bara arbetsgivare som är anslutna till företagshälsovården, viket är illa nog. Men planer finns att alla som behöver rehabilitering skall klassas efter varifrån skadan uppkommit. Klassas skadan som arbetsrelaterad belastas arbetsgivaren för rehabiliteringskostnaderna.

Ett illustrativt exempel är statsminister Göran Perssons höftledsoperation. Om den ägt rum i år istället, och Persson hade varit skriven i Västmanland, så hade man fått lov att utreda om det var på fritiden eller på jobbet i Rosenbad som han först upptäckte sina höftsmärtor. Hade smärtorna upptäckts på fritiden hade landstinget betalat, annars inte.

Genom landstingets beslut försämras företagens konkurrenskraft och enskilda individers lidanden i vård- och rehabiliteringsköerna förlängs.

Allt är en effekt av landstingets besparingsiver. Enligt landstingsrådet Glenn Anderssons(s) uppfattning ska arbetsgivarna stå för dessa kostnader. Som motiv anför han arbetsgivarnas rehabiliteringsansvar enligt arbetsmiljölagen. Sanningen är dock att arbetsgivarnas ansvar enligt denna lag inte omfattar sjukdom.

I Sverige har vi ett system där landstingen, enligt lagen om allmän försäkring, har ansvar för medicinsk utredning och rehabilitering. Det är därför upprörande att Glenn Anderssons insikter om lagens innebörd är så begränsad. Han om någon borde veta innehållet och innebörden av såväl arbetsmiljölagen som lagen om allmän försäkring. Eller anser Glenn Andersson att lagen kan underordnas andra intressen?

För företagen i Västmanland innebär de genomförda förändringarna att de tvingas betala för vård som företag i andra län inte drabbas av. Tiden från skada/sjukdom till återinträde i produktion förlängs, vilket leder till ökade kostnader för företagen och onödigt lidande för enskilda individer. Därutöver drabbas exempelvis sjukgymnaster av en konkurrensbegränsning som menligt försvårar deras möjligheter till utveckling, vilket i slutändan får återverkningar på dynamiken inom en tjänstesektor som annars skulle ha goda tillväxtmöjligheter.

Belastningen på familjeläkarna ökar då företagshälsovården inte längre utgör ett komplement, med minskad effektivitet och ökade kostnader som följd.

För skattebetalarna ökar kostnaderna sammantaget genom landstingets besparingsinsatser då kostnaderna för sjukskrivning, medicinering ökar och produktiviteten minskar, vilket får negativa effekter på skatteinkomsterna.

Sett i ett vidare perspektiv än landstingets skulle remissfrihet resultera i snabbare rehabiliteringsinsatser, snabbare återinträde i produktion, minskade kostnader för sjukskrivning och medicinering samt ökade skatteintäkter.

Anita Wahlberg

Ove Jansson

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons