Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Medaljen(s) baksida

Annons

"Gärna medalj - men först rejäl pension!" lyder budskapet på en av de mest framgångsrika valaffischerna i den svenska politiska historien. Det var med hjälp av den som socialdemokraterna kunde få tillräckligt med röster för att genomföra en allmän tilläggspension (ATP) i slutet av 1950-talet.

Affischen, med sin medaljerade farbror, stärkte mer än mycket annat den socialdemokratiska självbilden av ett parti som tar väl hand om sitt folk.

Ännu i denna dag vinner socialdemokraterna röster på den trygghetsillusionen. Men den har inte särskilt mycket med verkligheten att göra. Inte nu längre. Och kanske inte tidigare heller.

ATP-systemet visade sig inte vara långsiktigt hållbart. Därför är det nu ersatt med ett annat pensionssystem som särskilt för ungdomarna är radikalt annorlunda och inte alls lika "ansvarstagande" från samhällets sida. I stället för en gubbe med medalj på en valaffisch är det nu de årliga orangefärgade kuverteten som symboliserar den framtida pensionen.

Till dem som borde veta bäst om vårt nya pensionssystems förtjänster och svagheter hör den socialdemokratiska regeringens egna ledamöter. Hur dessa hanterat sina personliga pensionsfrågor har ett av SVT:s nyhetsprogram nyligen granskat. Den granskningen har visat att en majoritet av statsråden - 60 procent - valt att teckna privata pensionsförsäkringar för att på det sättet dryga ut de ordinarie pensionerna.

Detta har statsråden naturligtvis full frihet att göra. Men det står också oss andra fritt att dra våra slutsatser. Och den mest naturliga slutsatsen är att de socialdemokratiska regeringsledamöterna inte ens själva tror på den offentligt administrerade pension som de beslutat om.

Det grundläggande i det nya pensionssystemet är att utfallet i form av månatlig ersättning baseras på den ekonomiska tillväxten i landet. Hög tillväxt ger hög pension, och vice versa.

Närmast till hands som logisk slutsats av statsrådens beteenden är att socialdemokraterna innerst inne inte litar på den egna förmågan att bedriva en politik som bäddar för tillväxt. Socialdemokraterna tror sig inte om att få en sådan fart på företagande och sysselsättning i Sverige att ens de egna statsrådens förhållandevis frikostiga pensionsvillkor räcker till för en tillräckligt trygg ålderdom.

Förmodligen gör de en alldeles riktig bedömning. Högst sannolikt är det nämligen bara en ny borgerlig regering - med ett skarpare fokus på en tillväxtskapande närings- och skattepolitik - som kan skänka den nuvarande regeringen en någorlunda bekymmersfri pensionärstillvaro.

OLLE WÄRMLÖF

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons