Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När företagen inte växer står Sverige stilla

Annons

För oss som företagare i privat verksamhet blir politiken ofta märklig.

Eftersom man i diskussionerna utgår från den offentliga budgeten, så får man känslan av att det bara finns en begränsad mängd "tillväxtpengar" och dessa ska fördelas. Vitsen med så kallad tillväxt är ju dock att något ska öka, inte att staus quo ska bevaras. När vi driver våra företag måste vi hela tiden driva framåt för att behålla våra kunder och vara i takt med marknadens krav på våra produkter och tjänster.

Vi växer dock först när vi kan öka produktionen av varor och tjänster och/eller tillverka och tillhandahålla produkterna och tjänsterna till ett lägre pris eller på kortare tid. Då kan vi anställa mer personal, förnya maskinparken, ge högre lön och köpa fler tjänster. Allt detta i sin tur ger mer inkomster till stat och kommun genom skatterna som våra anställda betalar och de avgifter och företagsskatter som företaget betalar. Det används sedan till vård, skola, omsorg om våra gamla, vägbyggen eller vad vi anser att de offentliga resurserna ska användas till.

I de så kallade tillväxtsamtalen har vi försökt få regeringen att lyssna på oss. De nuvarande reglerna skjutsar inte på företagandet utan begränsar det. Avgifterna för arbetsgivarna har vuxit sig för stora och skattesystemet kväser små enskilda företagares möjligheter. De stora företagen brottas många med en allt tuffare världsmarknad och hälften av våra företagare ska gå i pension inom en tioårsperiod. Samtidigt arbetar vi oss igenom ett stort teknikskifte där IT förändrar hela vårt arbets- och livsmönster. Att inte känna sig orolig för näringslivets framtid under dessa förutsättningar är inte att vara trygg och stadig, det är att blunda. Med båda ögonen.

Det som gör oss upprörda är de förslag som regeringen lagt med anledning av den höga sjukfrånvaron och den brist på förslag som regeringen lagt för att förenkla och förbättra för företagen. Det som också gör oss upprörda är regeringens inställning till företagare och företag i allmänhet. Företagare och företags-ledare är också medborgare. Vi är rika, fattiga, stora och små. Vi håller oss till de skrivna och oskrivna reglerna, men undantag finns.

Att vägra förbättringar för företagen med hänvisning till de bonusaffärer som blivit kända i vissa företag är som att inte vattna gräsmattan för att maskrosorna kommer upp. Den gräsmattan är inte mycket att njuta av efter ett tag. Etikfrågan för företagen själva är enkel, luras man så får man inte göra några affärer och roffar man åt sig för mycket tänker man inte på företagets bästa i första hand. Domen blir hård om man visar bristande omdöme.

Vi menar att de företag där etiken är i fara, är de där finansiärerna av verksamheten inte kan kräva ansvar personligen. Företaget har tappat den interna kontrollen eller, som i vissa fall, förvaltar pengar åt en grå massa. Näringslivet har i många år arbetat med etiska koder och frivilliga överenskommelser och detta arbete fortsätter. Den sociala koden för accepterbart beteende skapas dock i gruppen.

Om antalet företag ökar eller minskar tvistas det om i olika utredningar. Vi menar dock att det finns ett annat problem som det inte talas så mycket om - att företagen inte växer. När ett företag vill växa krävs kapital, kapital från människor som tror på affärsidén och på företaget. Bankerna får inte riskera sina pengar och de riskkapitalbolag som finns räcker inte. I dag har vi en ambitiös näringspolitik, pengar satsas på både viktiga och intressanta utredningar och projekt, men resultaten går (oftast) inte att sälja. Det ger tillväxt på lång sikt men just nu behöver näringslivet mer kapital.

För 60-70 år sedan fanns det människor som byggde upp företag, gjorde sig förmögenheter och startade nya företag. De var branschkunniga och satsade därför ofta på rätt häst. Dessa bedömningar kan aldrig komma från ett skrivbord med en aldrig så duktig handläggare på en offentlig myndighet. Ta därför bort förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatterna, så att mer kapital kan byggas upp och att de företag som ska ärvas kan göra detta utan att företagets överlevnad äventyras. De så kallade 3:12 reg-lerna - att småföretagare (även med anställda) inte får se sina inkomster som kapitalinkomster med 30 procents skatt utan ska ta ut detta som inkomst av tjänst med medföljande skatt över 50 procent - är också hård diskriminering av de företagare som kan bli morgondagens stora arbets-givare.

Förslaget att arbetsgivarna ska betala 15 procent av sjukpenningen för långtidssjukskrivna är inte rimligt. Vi betalar i dag tre veckor av hela lönen, förutom att vi ska ordna vikarie och vid ett sjukdomsfall. Med detta förslag kommer många fler att dra sig för att anställa. Så vill inte vi ha det! Vi vill ta vårt ansvar och vara bra arbetsgivare. Vi vill att fler ska bli företagare och att företagen ska växa snabbare. Om företagen växer, så växer Sverige.

STAFFAN ANGER

KURT ERICSSON

ROLAND FRYCKLUND

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons