Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Narkotikafritt samhälle?

Annons

För femte året i rad tänds den 1 november klockan 17 tusentals ljus på olika platser i landet. Detta som en påminnelse och ljusmanifestation för narkotikans offer och deras anhöriga, men också för att visa att man inte accepterar att drogerna har blivit en del i vår svenska vardag.

"Vi skall göra rent hus med knarket", sade dåvarande vice statsminister Ingvar Carlsson 1982. Men han glömde att tala om vem som skulle hålla i sopkvasten! Om statsmakterna verkligen vill ha kommunernas medverkan i drogpolitiken, även i vardagen, bör de se till att det finns både resurser och befogenheter att börja städa ut drogerna ur folkhemmet

Trots 50 år och mer än 20 statliga utredningar har narkotikamissbruket förblivit ett högst påtagligt vardagsproblem. Detta märks inte minst genom bostadsinbrott, skadegörelse, smålangning och olika slags konflikter. Det mest allvarliga är kanske att vi har vant oss vid att se hur missbrukare håller på med droger - för att till sist gå under.

Narkotikadöden har blivit en lika vardaglig företeelse som trafikdöden, och dödsfallen har ökat så kraftigt på senare år att de nu börjar närma sig trafikdödsfallen (som är strax över 500 per år). Samtidigt har antalet tunga narkotikamissbrukare också ökat (med minst 10 000 per år).

Denna utbredning av narkotikamissbrukare rimmar illa med det av riksdagen fastställda målet om ett narkotikafritt samhälle. Ty målet kan inte bara vara en paroll för festtal. Det måste gälla även i vardagen, i skolor, i arbetslivet och i bostadsområden.

Men under de senaste tio åren har narkotikapolisarbetet rustats ned, missbrukarvården mer eller mindre avskaffats och skolornas narkotikaupplysning luckrats upp.

Bakom retoriken lider Sveriges officiella narkotikapolitik av en idémässig trötthet av närmast förlamande slag. Trots att regeringens särskilda organ, Mobilisering mot narkotika, har arbetat i mer än två och ett halvt år har endast ett förslag framkommit från det hållet. Förslaget gäller utdelning av rena sprutor till narkotikamissbrukare, vilket inte hjälper till att hejda missbruket i vardagen.

Attityden "vänta och se" genomsyrar även justitie-, social- och utbildningsdepartementen. Inte heller därifrån kommer några nya instrument för att hejda det enskilda missbruket. Trots mer än 25 års diskussion om drogtester i offentliga skolor har ingen ny lagstiftning tillkommit. Missbruket tillåts fortgå och borrar sig allt djupare in i folkhemsvardagen.

Nu måste något göras! Vi kan inte längre bara ha attityden "vänta och se". Nu måste Sveriges kommuner bilda en enad front så att det blir både en rimlig arbets- och kostnadsfördelning mot statsverket samt rimliga befogenheter att till exempel ta drogtester i skolan! För Kommunförbundets medlemmar bör det vara en prioriterad uppgift att samla erfarenheter av olika lokala praktiska modeller och att utveckla nya, skriva program och driva krav.

Till syvende och sist är det kommunerna som först och värst drabbas av narkotikan som vardagsproblem. Därmed har de också rätt att fordra handlingskraft och stöd från statsmakterna!

Solveig Ingemarsson

Thure Jadestig

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons