Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nationell jordbrukspolitik? Nej tack!

Annons

Börje Svensson (v) kandidat till EU-valet, småbrukare med mera, skriver att han vill avskaffa EU:s jordbrukspolitik och ersätta den med en nationell jordbrukspolitik. Som lantbruksföretagare måste jag säga nej tack. Vi har under 50 år i Sverige haft en egen jordbrukspolitik som haft en varaktighet som halverats efter varje nytt beslut och som varje gång bytt inriktning.

Det första beslutet togs 1947. Efter 20 år togs ett nytt och efter ytterligare tio år togs ännu ett nytt, som reviderades kraftigt efter fem år 1982. Den politiken fick en totalt ny inriktning mot en svensk, ensidig avreglering, som gick under namnet omställning 90. Det beslutet handlade om en femårig omställningsperiod som aldrig hann avslutas förrän vi blev medlemmar i EU 1994 och kom att omfattas av EU:s gemensamma jordbrukspolitik.

Även om nu EU går in och förändrar den gemensamma jordbrukspolitiken så ligger den här politiken fast under längre tid och därmed kan det finnas en chans att som enskild företagare hinna anpassa sig till de nya förutsättningarna. Vi arbetar ju med levande material och dessutom har vi ansvar för anställda inom såväl våra egna företag som efterföljande led.

Den gröna näringen står för cirka 10 procent av BNP och 10 procent av sysselsättningen. Att då bli helt beroende av vilken politisk majoritet som finns just för stunden i Sveriges riksdag och i vilket konjunkturläge Sverige är vill ingen företagare jag känner utsätta sig för.

Jag kan dela en del av den oro för det svenska jordbruket som Börje Svensson känner men jag tror att både vänsterpartiets och miljöpartiets jordbrukspolitik leder oss in i en återvändsgränd. Deras inriktning förutsätter egentligen stängda gränser. Om Sverige bygger upp nya murar mot omvärlden, hur går det då med solidariteten med u-länderna?

Det går inte att backa in i framtiden och på fullaste allvar tro att Sverige ska isolera sig från ett växande Europa. Vi som vill utveckla landsbygden och den gröna sektorn måste lära oss hitta nya arenor för vårt arbete. EU är en sådan.

Sverige har en av världens hårdaste djurskyddslagar, högsta skatter på förnödenheter och även hårdaste regler på Kravodlat med mera. På en öppen marknad där konsumenten har makten att välja måste vi hitta gemensamma spelregler i EU och inom världshandelsorganisationen WTO.

Om vi inte gör det är jag rädd för att konsumenterna väljer bort oss, inte beroende på kvaliteten utan för att priset är den starkaste drivkraften för väldigt många. Sorgligt men tyvärr sant.

Riksdagen måste snarast hänga av den tyngande ryggsäcken och byta strategi. Vi får inte bättre miljö, djurvälfärd, öppnare landskap om vi offrar vårt eget jordbruk på en inhemsk fördyring av produktionskostnaderna. Vi kan inte ta på oss mer kostnader och åtaganden. Vi får heller inte bättre chanser om vi som regeringen ofta gör, det vill säga avstår att ta hem de pengar som EU-medlemskapet ändå ger.

Därför bör både den svenske lantbrukaren och den svenske konsumenten rösta på centerpartiet i EU-valet. Vi vill att EU har en gemensam jordbrukspolitik som syftar till att skaffa lika villkor i hela Europa. På sikt är detta den bästa garantin för såväl konsumenter, som kan garanteras sund och säker mat, och producenterna, som får en rimlig chans att konkurrera på något sånär lika villkor.

LARS KALLSÄBY

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons