Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nej till storlandsting

Annons

Traditionalisterna och landstingskramarna inom svensk sjukvård har det inte så roligt för närvarande. Tidigare var det enbart vi moderater som ville lägga ned landstingen men nu ifrågasätts de ända in i den socialdemokratiska regeringen. En i och för sig lovvärd vändning, även om man kunde önska att det gick ännu fortare.

I en debattartikel i VLT den 23 augusti 2004 pläderar landstingsstyrelsens ordförande Glenn Andersson för att dagens landsting skall slås samman och kallas regioner. Vi tror inte att den väg som landstingsstyrelsens ordförande stakar ut är framkomlig.

Vi tror heller inte att landstingens enorma problem bara beror på att de är för små och att man skulle få några avgörande fördelar genom att slå ihop ett antal landsting och kalla dem regioner i stället.

Avståndet mellan beslutsfattare och de som arbetar med vården upplevs redan i dag som alltför långt. Dessa problem vill Glenn Andersson försöka lösa genom att ersätta dagens ineffektiva landsting med ännu större landsting, lika ineffektiva men med ännu längre avstånd mellan personal och beslutsfattare. Låter detta som en framkomlig väg? Icke.

Glenn Andersson talar också vackert om ökat inflytande för patienterna men det är mycket svårt att se hur en utveckling mot ännu större kolosser skulle gagna patientinflytandet. Redan i dag upplevs landstingen som en alltför fjärran organisation för att medborgarna skall kunna identifiera sig och känna samhörighet med den, vilket är en av grundförutsättningarna för en fungerande demokrati. Besluten om sjukvården måste föras närmre medborgaren - inte ännu längre bort.

Vi har i många sammanhang försökt förklara den moderata sjukvårdspolitiken för Glenn Andersson men vi märker i hans artikel att vi tydligen uttryckt oss alltför oklart. Landstingsstyrelsens ordförande lever fortfarande i villfarelsen att vi vill släppa marknaden fri inom sjukvården och att patienternas plånbok skulle avgöra om man får vård eller inte.

Alla politiska partier är överens om att sjukvården skall betalas solidariskt. Men detta behöver inte betyda att den offentliga sektorn måste producera all vård. Om privata entreprenörer, företag eller personalägda enheter kan åstadkomma bättre och billigare vår så borde de väl få göra detta?

Det finns inget behov av ytterligare fasta politiska forum - tvärtom. Det finns mycket som talar för att avskaffa den fasta regionala nivån, landstinget och det ännu mer okända Mälardalsrådet är två bra exempel.

De primärkommuner som vill samverka i konkreta frågor kan göra detta oavsett om de är belägna i Västmanland eller utanför och i varierande konstellationer alltefter behov.

En ny region stärker inte den reella demokratin och främjar inte det medborgerliga engagemanget. De gemensamma frågorna måste i stället föras ner på den nivå där medborgarna kan känna sig hemma - den kommunala. Vissa beslut, som exempelvis frågor om finansiering, sköts lämpligast på statlig nivå. Det är fullt tillräckligt med två beskattningsnivåer - stat och kommun (primärkommun).

De flesta jämförbara länder saknar landsting och de som har planerar att avskaffa dem. Och ingen kan påstå att vi skulle ha en bättre eller mer effektiv sjukvård i Sverige än i dessa länder.MARIA DELLHAM

STEFAN JOHANSSON

MAGNUS EDLUND

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons