Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nya, riktiga jobb

Annons

Just nu verkar det som om den allt överskuggande politiska konflikten om svensk arbetsmarknad handlar om vilka ersättningsnivåer som ska råda. Och visst är det viktigt att skillnaden i utfall mellan att faktiskt arbeta och att inte arbeta blir större. Här spelar ersättnings-nivåerna inom sjukförsäkring och a-kassa en central roll.

Vi moderater vill använda be-sparingen från de sänkta ersättningsnivåerna till att i motsvarande utsträckning sänka skatten på arbete för låg- och medel-inkomsttagare, för att på så sätt ytterligare göra det lönsamt att arbeta i jämförelse med att försörjas av olika slags bidrag. Vi vill dessutom satsa tio miljarder kronor mer på skolan och vården, fem miljarder kronor mer på bekämpningen av brott och dess-utom fyra miljarder kronor mer på lärarnas fortbildning.

Men det räcker inte för att klara det som är den stora ödesfrågan för vårt lands framtid: över en miljon människor i arbetsför ålder står i dag utanför arbetsmarknaden, främst genom långtidssjukskrivningar, öppen arbetslöshet och deltagande i diverse arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Och ska vi tro signalerna från socialdemokratiskt håll - genom partisekreteraren Marita Ulvskogs tidigare besked - så ska denna situation bemötas med ytterligare åtgärder i offentlig regi. Ulvskog talar om en förbättrad "matchning" mellan jobb som behöver utföras och arbetslösa, i detta fall uppen- barligen med hjälp av bidragspengar från bland annat kommunerna.

Med sin idé vill Ulvskog skapa möjligheter för de så kallade låglönejobb, inom främst service och underhåll, som både det socialdemokratiska partiet och dess finansiär LO i andra sammanhang brukar skrika sig hesa mot. Om jobb med löner under kollektivavtalsnivån är den största synden i privat sektor, blir det något fint om det subventioneras via skatten och matchas fram av Ams och kommunerna. En mycket märklig logik.

Den viktigaste och avgörande skillnaden mellan å ena sidan den borgerliga alliansen och å andra sidan vänsterkartellen går i synen på hur nya, riktiga jobb ska kunna växa fram. Social-demokrater, vänsterpartister och miljöpartister talar vackert om att småföretagen är vår framtid. Men den politiska handlingen visar på något helt annat. Pålaga läggs till pålaga för våra före-tagare - nu senast den förlängda arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen, trots att problemet med stress och utbrändhet nästan uteslutande är ett problem i den offentliga sektorn, det vill säga Sveriges sämsta arbetsgivare. Reglering läggs till reglering. Skatter sänks för stora kapital-ägare och stora företag men lättnader för småföretagare eller fåmansbolag dras i långbänk.

Alliansen vill gå en helt annan väg. Vi tror att bättre villkor för småföretagare leder till att fler kan, vill och vågar satsa. Om trösklarna - i form av till exempel snårig arbetsrätt och höga sociala avgifter - för att anställa blev lägre, vore det en mindre risk att utöka antalet medarbe-tare.

Men vi måste också öppna den helt slutna välfärdssektorn för egen- och nyföretagande. De som i dag arbetar och sliter ut sig inom sjukvård, barnomsorg, äldreomsorg och skola är i praktiken förhindrade att pröva sina idéer eller förbättra sina möjligheter att påverka arbetet i form av eget företagande eller anställningar utanför de kommunala monopolen. Inte minst vore det viktigt för både anställda och medborgare att det blev möjligt att pröva andra sätt att bedriva vård, omsorg och utbildning än i de enhetliga stordriftsformer som beslutats på socialdemokratiska partikongresser.

I valet om mindre än ett år, handlar det ytterst om att ta ställning till hur de nya jobben bäst kan utvecklas: genom mer av Ams-åtgärder - förklädda i nya käcka, namn - eller genom riktigt företagande och att små företag tillåts starta, växa och utvecklas.

Jessica Polfjärd

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons