Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oacceptabelt att slå

Annons

Eftersom Hans Stackegård i VLT den 5 november hänvisar till den signerade artikel jag skrev den 2 november, känner jag mig manad att svara på hans debattartikel.

Det gläder mig att hans dotter har glömt att hon fått örfilar av sin far. Själv minns jag - mycket tydligt - minst en fysisk tillrättavisning jag fick som barn. Jag fick smisk, med handflatan på bara skinnet, liggande tvärs över knäna på min mor. Det är säkert 30 år sedan men jag minns det fortfarande. Orsaken till att jag fick smisk? Den minns jag inte men jag minns hur ont det gjorde, både i skinnet och i själen.

Hur ska man som barn veta skillnaden mellan en så kallad pedagogisk örfil och en som bara är början på något som kan bli vardagsmat? Hur ska vi som råkar bevittna en fysisk tillrättavisning ute bland folk kunna se skillnad på örfil och örfil?

Vem ska bestämma var gränsen går? En "pedagogisk" örfil om dagen? En i veckan? Ska man räkna sammanlagt eller ska föräldrarna ha varsin kvot?

Med ett resonemang som Hans Stackegårds är risken stor att människor, som blir vittnen till örfilar ute bland folk, inte bryr sig. Det finns risk att de tror att det nog "bara" är en pedagogisk örfil. Med denna slapphet riskerar än fler barn än i dag att utsättas för misshandel.

Det låter inte vettigt att man ska inbjuda till våld, men det är precis det man gör om man anser att det är acceptabelt att dela ut örfilar och andra fysiska tillrättavisningar i "pedagogiskt" syfte. Att slå andra människor, barn eller vuxna, kan aldrig vara acceptabelt.

Agneta Lokrantz

Ledarskribent

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons