Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oinskränkt makt och språket - gemensamt för arabvärldens diktatorer

Annons

Libyens diktator Moammar Gaddafi är upptagen med att förbereda makten för sin son Saif-Alislam.

Foto: Pressens Bild

Ännu en gång har arabledarna bekräftat sin oförmåga att samarbeta. Arabförbundet hade under påtryckningar bestämt sig för att träffas i Tunis för att diskutera vägar till en förändring i sina länder. Det blev ett kaos och ett kolossalt misslyckande som bekräftade arabledarnas oförmåga till samarbete.

Den arabiska allmänheten har aldrig diskuterat och talat om reformer så mycket och så länge sedan EU i ramen för Barcelonas process 1995 talade om förändringar i denna del av världen som Gud tycks ha glömt.

På gator, på kaféer, i hemmen och på arbetsplatser ställdes frågor och förhoppningarna var stora. Folken kände till sina ledares törst på makt och korruption.

I en demokrati får inte en ledare ljuga, däremot är lögner hos arabledarna så vanliga att när de, någon gång, säger sanningen blir de inte trodda. De arabiska folken var luttrade men trodde att EU och USA skulle utöva politiska påtryckningar så att det skulle vara svårt för diktatorerna att bara hålla sanslösa maratontal.

I en stor del av arabländerna får ingen grupp med fler än fyra personer förekomma och i andra råder ett totalt förbud mot att tala politik. Dess ledare har sedan 1960-talet skapat en hermetiskt sluten atmosfär mot pluralismens och demokratins principer och för att tvinga folken att böja sig. Dessa totalitära regimer skapade de fruktansvärda polissystem som mördade, fängslade, torterade och hotade alla som har en annan mening.

Dessa 22 länder från Marocko till Arabien har bara två saker som förenar deras ledare: En oinskränkt makt och språket.

När man äntligen började acceptera en debatt om demokrati blev det kaos och mötet slutade innan det ens har börjat.

Bland de 22 utrikesministrarna fanns bara fyra, Jordanien, Jemen, Tunisien och Qatar som ville tala om demokrati.

Kungariken som Saudi-Arabien, Kuwait och emiraten sände delegationer på låg nivå. Om, exempelvis, demokrati införs i Saudi-Arabien skulle alla de över 22 000 prinsarna att förlora stora förmögenheter som de får utan att arbeta. De åker omkring i sina stora plan till London, Paris och Las Vegas för att ställa med orgier i sex, droger, sprit och pedofili. Det är likadant med Kuwait även om antalet prinsar där är något lägre.

Gaddafi kallade hem sin utrikesminister innan mötet började. Han är upptagen med att förbereda makten för sin son Saif-Alislam. En ung reaktionär man som under sina 32 år inte har gjort någonting nyttigt. Han umgås med Jörg Haider och bor som en playboy i sitt privatägda lyxhotell vid Regent Park i London med två stora katter: en jaguar och en panter. Saif är lika lömsk som sin far.

För ett år sedan sade han att Libyen aldrig har haft massförstörelsevapen men numera säger han "USA kände till allt om våra kemiska och nukleära vapen". Sådan fader sådan son.

EU måste agera vid sitt årsmöte i juni och vid G8-mötet samma månad. Dessa diktatorer måste förmås att släppa makten, inte med våld som i Irak men med diplomati. Västvärlden måste sluta att acceptera arkaiska kungar som i Saudi-Arabien och Kuwait.

ABDEL ZGAIA

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons