Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Perspektiv på både inre och yttre verklighet behövs

Annons

Socialpsykolog och skolkurator Ann-Sofi Leijon samt Jonas Warnehed, student på beteendevetenskapliga programmet vid Mälardalens högskola, socionomexamen, ifrågasätter dels kravet på socionomexamen, dels Akademikerförbundet SSR:s ställningstagande för att socionomer verksamma inom hälso- och sjukvården som kuratorer ska få bli legitimerade.

De ställer bland annat frågan om hjälpsökande individer föredrar kuratorer utan psykoterapeutisk kompetens framför beteendevetare och socialpsykologer.

Socionomprogrammets utbildning är inte en utbildning för enbart kuratorer - det är sannolikt ett starkt skäl till att legitimation hittills inte varit möjlig att söka för socionomer/kuratorer inom hälso- och sjukvården. Utbildningen är bred - det vill säga innehåller både "omvärldskunskap" i form av bland annat social och civil lagstiftning och beteendevetenskap som psykologi och sociologi.

Dessutom finns olika upplägg avseende praktik, det varierar mellan olika socionomutbildningar. Det innebär med andra ord en direkt koppling av teori och praktik, en kunskap om människors inre och yttre värld.

Jag vill med detta anknyta till ett utdrag från den gemensamt antagna kvalitetspolicyn:

"God kvalitet i socionomers/ kuratorers arbete inom hälso- och sjukvård förutsätter att vi med socionomexamen som grund fortlöpande utvecklar vår kompetens och arbetar i enlighet med regler och värderingar i styrande dokument samt utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Socionomers/kuratorers arbete utgår från kunskap och teoribildning inom ämnesområdet socialt arbete - en tvärvetenskaplig disciplin där beteende- och samhällsvetenskaperna är centrala."

Denna policy har antagits av Svensk kuratorsförening, föreningarna för kuratorer inom vuxenpsykiatri respektive barnpsykiatri samt Akademikerförbundet SSR.

Utifrån detta bedrivs socionom/kurators arbete på flera nivåer - individ, grupp och samhällsnivå. Socionom/kurator kan genom sin "omvärldskunskap" då så krävs; informera om, konsultera, hänvisa till och/eller rekommendera adekvat annan instans. Psykosocialt behandlingsarbete av god kvalitet enligt kvalitetspolicyn innebär "att ha en helhetssyn på individens behov och att sträva efter att i varje insats uppnå mål som relateras till aktuella behov."

Den tredje nivån i psykosocialt behandlingsarbete innebär samtalsbehandling. Arbete på detta sätt enligt vad som i psykosocialt behandlingsarbete benämns som "Den tredelade handlingsmodellen", är att personen/patienten blir mött där den är och att mötet under samtalen rör sig mellan dessa tre nivåer utifrån personens/patientens behov.

Som kurator handlar det alltså inte bara om samtal för "att leda patienten ur psykisk ohälsa" och absolut inte att "presentera lösningar på de problem som gör sig gällande i patientens liv".

Att finna en optimal lösning handlar om ett arbete på dessa olika nivåer - och att det arbetet mynnar ut i att vi tillsammans med patienten finner en väg till lösning alternativt förhållningssätt till det som inte låter sig lösas - inte att vi i vår profession presenterar lösningar eller tar ansvaret för val av strategier.

Jag är inte alldeles övertygad om att detta sätt att arbeta är överförbart till fältassistenter och socialsekreterare som nämndes i artikeln. Socionomers/kuratorers uppdrag inom hälso- och sjukvården handlar om att möta människors både inre och yttre verklighet, och speciellt nu då vår tids sjuklighet i så hög utsträckning berör och berörs av dem båda. Då är det än mer angeläget att båda dessa perspektiv finns hos socionomer/kuratorer i detta arbetsområde.

Britt-Marie Johansson

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons