Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Populistisk rädsla bakom skamligt asylbeslut?

Annons

Torsdag den 17 februari fattade riksdagens socialförsäkringsutskott genom sin majoritet av socialdemokrater och moderater ett av de skamligaste besluten i det svenska demokratiska välfärdssamhällets historia. Man sade nej till att låta de apatiska flyktingbarnen och deras familjer få asyl hos oss av humanitära skäl. Därmed dömde de dem till ett liv i yttersta misär utan möjlighet till tillfrisknande och rehabilitering- och kanske i många fall till en för tidig död.

150 barn och deras förtvivlade familjer förnekas av en stabil politisk majoritet i ett av världens tryggaste och rikaste välfärdssamhällen alla möjligheter till ett någorlunda gott liv.

"Det avhjälper inte problemen med en flyktingpolitik som havererat", säger en av den politiska majoritetens beslutsfattare. Och tycks då alldeles glömsk för att det faktiskt avhjälper - eller ger möjlighet att avhjälpa - problemen för de akut utsatta. Men de kanske inte räknas? "En asyl för dessa skulle sända fel signaler", säger en annan, till synes i sin riksdagsmässiga trygghet alldeles okänslig för nöden hos de utsatta. Han tycktes tro att ett asylbeslut i detta fall skulle sända en gigantisk folkströmning av flyktingar till Sverige.

Men vilka signaler sänder dagens beslut till alla de människor som dagligen möter dessa utsatta människors förtvivlan? De som med sitt engagemang är med och bär själva livsnerven i ett humanistiskt samhälle? De som tror på humanitet och anständighet i bemötandet och behandlingen av sina medmänniskor? Tappar de inte tron på sina i demokratiska val folkvaldas förmåga till inkännande och empati? Göder inte dessa politiker med sin byråkratiska okänslighet ett politikerförakt och en vanmakt hos de känsligaste som inte ser några utvägar? Kan de längre tro på en demokrati som sätter medmänniskans väl och ve i centrum? Och måste inte alla engagerade som tänker efter hånskratta åt politikernas fagra tal om solidaritet och engagemang för den lilla människans bästa?

Jag har en misstanke som jag inte kan hålla tillbaka - och som ytterligare ökar min misstro till den folkvalda majoritetens beslut i denna fråga: Är det av en populistisk rädsla för flyktingfientliga krafter som de stora politiska partierna kör detta orimliga "okänslighetsrace"?

Och förstår de då inte att de samtidigt förlorar allt förtroende hos alla oss andra?

Claes-Bertil Ytterberg

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons