Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Riksdagsledamöter (M): Sverige behövs i Afghanistan

+
Läs senare
Debatt

I och med de oerhört tragiska dödsskjutningarna av två Svenska soldater och en Afghansk tolk har debatten om vi ska vara kvar i Afghanistan eller inte åter tagit fart. För oss är frågan om närvaro självklar. Det handlar om att i ett krigshärjat land är fredsbevarande insatser nödvändigt.

Gemensam insats. Den internationella ISAF-styrkan i Afghanistan har svenskt deltagande. Foto: Scanpix

I ett land där folket har varit förslavade i årtionden är det viktigt att införa demokrati och vinna folkets förtroende. För att det ska bli verklighet måste framförallt två saker hända; den afghanska regeringen måste få kontroll över landet och den civila infrastrukturen måste byggas upp för att man ska få en fungerande statsmakt. Utan sjukhus, poliser, skolor, vägar och arbete är det svårt för människor att bryta den onda cirkeln.

En annan för oss viktig aspekt är att ge befolkningen i Afghanistan det utrymme och det människovärde de förtjänar. Under talibanernas skräckvälde togs alla rättigheter ifrån kvinnorna, flickor fick inte gå i skolan och strikta sharialagar gjorde kvinnor och barn till männens egendom. Även om den konstitution som gäller i dag säger att män och kvinnor ska ha samma rättigheter finns det kvinnofientliga lagar som går på tvärs av vad grundlagen säger.

Vi får inte heller glömma att över 17 000 kvinnor varje år dör i barnsäng i Afghanistan och att spädbarnsdödligheten är den högsta i världen – vart fjärde barn dör innan han eller hon hinner fira sin femårsdag. I ett land där de flesta människor saknar tillgång till rent dricksvatten och där sanitära anläggningar bara är en önskedröm, föder kvinnor i genomsnitt sex barn och har en medellivslängd på 43 år. Att demokratiprocessen fortsätter är livsnödvändigt för Afghanistans kvinnor och barn.

Sedan talibanregimens fall 2001 har det skett förändringar i det afghanska samhället och i dag går sex miljoner barn i skolan i Afghanistan. Detta hade aldrig varit möjligt om inte Sverige och andra länder värnat demokratins grundläggande värde i ett land som länge varit offer för allt annat än ett demokratiskt sinnelag.

Med allt detta i åtanke så är det något motsägelsefullt att den hårdaste kritiken mot de FN-stödda operationerna i Afghanistan kommer från vänster. De uttalade feministerna på vänsterkanten är märkbart irriterade för att inte säga ursinniga över att Sverige är med och bidrar till demokrati och stabilitet i Afghanistan.

Vi undrar varför. Räknas inte det faktum att sex miljoner elever, många av dessa flickor, nu får gå i skolan jämfört med 2001 då siffran var 800 000? Eller att kvinnor nu har en, om än liten, så i alla fall en faktisk möjlighet att försörja sig själva? Det om något borde väl applåderas av företrädare som säger sig vilja bryta ner könsdiskriminerade strukturer.

Sverige ingår i den internationella ISAF-styrkan (International Security Assistance Force) i Afghanistan och har just nu lite över 500 soldater på plats med fredsskapande uppgifter. Dessa modiga män och kvinnor som är där ska vi vara oerhört stolta över, för utan Sveriges och ISAF:s närvaro skulle demokratin i Afghanistan snabbt gå förlorad. Och de största förlorarna då är kvinnor och barn.

Jessica Polfjärd

riksdagsledamöter för Västmanlands län

Lena Asplund

riksdagsledamot för Västernorrlands län

Staffan Anger

Har du också något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel
Annons
Annons
Annons