Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sanningen om fp:s konsumentpolitik

Annons

Att mot bättre vetande lämna felaktiga uppgifter strider mot min moral. Jag trodde tills i lördags att socialdemokraterna och Solveig Ingemarsson hade samma uppfostran i denna fråga.

Ingemarsson påstår i en debattartikel den 29 maj att folkpartiet "i flera år i rad har kritiserat Västerås lokala konsumentpolitik" samt att partiet "i sina senaste budgetar lagt förslag på nedläggning av Konsument Västerås". Solveig Ingemarsson borde i egenskap av Västerås stadskonsumentnämnds ordförande veta att hennes påståenden är felaktiga. Vi har inte föreslagit nedläggning av Konsument Västerås och i den mån vi har kritiserat den lokala konsumentpolitiken är det inte för att den finns utan vad som utförs. Vi tycker inte det räcker med en kommunal konsumentnämnd som diskuterar frågor, samt några få tjänstemän. En konsumentpolitik som stannar där har svikit konsumenten.

Vi liberaler tror på en lagstiftning som ger den enskilde rättigheter och producenterna skyldigheter. Därför är det viktigt att till exempel kräva att varje säljare och producent av varor och tjänster skall ha skyldighet att kunna visa att de egenskaper som påstås om en vara är korrekta och sanna. Med aktiv konsumentombudsman på riksplanet och en generös rättshjälpslagstiftning på lokalplanet, kan sedan den enskilde konsumenten eller grupper av konsumenter föra de affärsidkare som lovar för mycket eller eljest uppträder oseriöst inför domstol. Detta är en reell förstärkning av konsumentskyddet.

Det så kallade tjänstedirektivet är en viktig del i konsumentpolitiken genom att med detta förverkligas att även för tjänster skall samma regler gälla oavsett i vilket EU-land tjänsten utförs. Då får vi konkurrens på lika villkor. För att säkerställa att så blir fallet ställs krav på minimilöner och minimiregler även för övriga anställningsvillkor i EU-direktivet. Ingen säljare av tjänster skall således kunna konkurrera med dumpning av löne- och anställningsvillkor. Inget land skall å andra sidan kunna ha avvikande regler som i praktiken omöjliggör import av tjänster. Kontrollen av att direktivet följs på den svenska marknaden åvilar den svenska staten. Effekten blir att det svenska fackets roll såsom väktare av minimilöner med mera tas över av statliga myndigheter samt att tjänstemän och arbetare som följer till exempel tyskt kollektivavtal fritt kan jobba i Sverige.

Ingemarsson går för långt när hon försvarar fackets roll med att påstå att "människor inte är handelsvaror". Med andra ord påstår hon att för det fall direktivet antas så blir människor handelsvaror. Detta är falsk marknadsföring, som en ordförande i en konsumentnämnd borde avhålla sig ifrån. Sakfrågan är om det är lämpligt att staten tar över fackens roll som kontrollant av att minimivillkoren på tjänstearbetsmarknaden följs. Varje stat är suverän att bygga upp den kontrollapparat den vill på området. Andra stater behöver dock inte acceptera att svenska facket utför kontrollen eller att tvinga sina egna företag att vid tjänsteproduktion i Sverige följa svenska kollektivavtal.

Problemet för Ingemarsson är förhoppningsvis inte tanken bakom direktivet - att konkurrensen skall öka inom tjänstesektorn - utan att facket i Sverige förlorar i makt.

Vi liberaler anser att konsumenternas makt och en bättre konkurrens på tjänstesidan är viktigare än att facket tappar inflytande. Därför röstar vi för direktivet.

GÖRAN LANDERDAHL

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons