Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sätt inte munkavle på sjukvårdens medarbetare

Annons

I flera debattinlägg i VLT den senaste tiden har tillgången på vårdplatser i landstingets sjukvård diskuterats.

Chefen för kirurgdivisionen Lars Olof Svensson hävdar att det inte råder någon brist på vårdplatser och samtidigt - något motsägelsefullt - att överbeläggningarna på Centrallasarettet inte utgör något hot mot den medicinska säkerheten. Han menar också att patienter som på grund av platsbrist vårdas utanför den egna kliniken inte får sämre vård än de som vårdas på hemmakliniken.

Lars Olof Svensson går i sitt inlägg den 24 november också till hårt personangrepp mot en underställd kollega som i två tidigare debattinlägg uppmärksammat problemen. Vad är egentligen den korrekta verklighetsbeskrivningen?

Att bristen på vårdplatser i vårt län är ett problem och att patienter alltför ofta vårdas i korridorer, läkarexpeditioner och "fikarum" är ett faktum, som alla kunnat läsa om i olika reportage som VLT gjort på lasarettet.

I kirurgklinikens verksamhetsberättelse för år 2003 står att läsa, att man under året hade en beläggning på 107 procent, vilket innebär att man genomsnittligt året runt hade fler patienter inlagda än vad kliniken var dimensionerad för. Detta var innan antalet vårdplatser reducerades i och med nedläggningen av Fagersta och Sala lasarett samt stängningen av onkologavdelningen på Centrallasarettet.

Ett "önskvärt" beläggningstal är svårt att precisera, men såväl arbetsmiljöaspekter som patientsäkerhet och beredskap för akuta incidenter talar för att en beläggning över 80-90 procent är mindre lämplig. Bristen på vårdplatser är således ett väldokumenterat faktum som det inte går att blunda för.

Socialstyrelsen har i en färsk rapport, Överbeläggningar - utlokaliserade patienter, konstaterat att problemet med patienter som vårdas utanför den egna kliniken utgör ett hot mot den medicinska säkerheten.

Den bästa kompetensen för specifika sjukdomstillstånd finns på den specialistklinik vars personal är utbildad och erfaren att omhänderta just dessa sjukdomar.

Det gäller såväl läkare som övrig personal. Slutsatsen i rapporten blev: "Socialstyrelsen ser allvarligt på den pågående utvecklingen med överbeläggningar och behov för enskilda kliniker/avdelningar att utlokalisera

patienter" ? "Detta bör föranleda berörda huvudmän att se över hela systemet med utlokaliserade patienter så att kvalité och patientsäkerhet för dessa patienter tillgodoses."

Problemen med bristen på vårdplatser har också uppmärksammats av Sveriges läkarförbund i skriften Bristen på vårdplatser - kris inom svensk sjukvård där man konstaterar att Sverige (tillsammans med Finland) är det OECD-land som har lägst antal vårdplatser inom korttidsvård och att antalet vårdplatser inom den specialiserade vården minskat från 75 000 till 28 000 de senaste 15 åren vilket drabbat patienter, anhöriga och den personal som skall sköta verksamheten.

Vid en inspektion under 2003 på 36 sjukhus, däribland Västerås Centrallasarett, intervjuade socialstyrelsen 72 bakjourskompetenta läkare inom medicin och kirurgi. Av dessa ansåg 66 (92 procent) att patientsäkerheten äventyrades när man på grund av platsbrist tvingades vårda patienter utanför den klinik som var specialiserad för den typ av sjukdomar patienten led av.

Det är olyckligt när en av vårt landstings högsta medicinska chefer förnekar sådana fakta, som oroar såväl Socialstyrelsen som en närmast enig läkarkår. Att dessutom i kränkande ordalag attackera en kollega som påtalar dessa brister i sjukvården är allvarligt.

Mer konstruktivt vore att vi gemensamt söker lösningar för att komma till rätta med de problem som nu aktualiserats, nämligen överbeläggningar och utlokalisering av patienter.

Inte minst nu när landstinget planerar en avsevärd minskning av sina lokaler är det angeläget att samla krafterna för att i framtiden kunna erbjuda västmanlänningarna en högkvalitativ och säker vård.

Västmanlands läkarförening deltar gärna tillsammans med klinikchefer, divisionschefer och andra verksamhetsföreträdare i sådana konstruktiva samtal. Dessa måste dock grundas på ömsesidig respekt och öppenhet där alla tillåts komma till tals, inte på personangrepp och förnekande av fakta.

Inge Eriksson

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons