Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Senfärdiga riksmedier

Annons

Trots att västra Sumatra ligger mycket nära jordskalvets centrum valde riksmedierna först att fokusera på skadorna i Thailand och Sri Lanka.

Det har i förra veckan talats mycket om att UD reagerade sakta, och att ambulansflyg och olika experter kom iväg något eller ett par dygn senare än vad som varit möjligt. Jag vet inte hur mycket av detta som stämmer. Men en annan sak var mer tydlig förra veckan. Några som reagerade för långsamt var Sveriges Television och flera rikstidningar - de var onödigt sena med att ge en rättvisande bild av katastrofens hela vidd och av att den hade krävt mängder med offer även bland svenska turister.

Redan på måndagen, dagen efter jordbävningen, kom det i nyhetsflödet rapporter som gjorde det helt klart att det skett en omfattande ödeläggelse av hotell och andra turistanläggningar på semesterorter med många svenskar. Det blev tydligt att med de oerhörda skador som ögonvittnen rapporterade om var det troligen många hundra svenska turister som kunde ha drunknat eller blivit ihjälslagna av flodvågen. Den slutsatsen missades i tv:s nyhetssändningar, trots att dessa fylldes av bildreportage och överlevandes berättelser.

I början av måndagskvällen hade SVT, i slutet av en nyhetssändning, en intervju med en svensk som var verksam i turistnäringen på en av de hårdast drabbade semesterorterna. Han berättade om hur flodvågen sopat bort allt från stränderna och förstört hela semesteranläggningar så att det såg mycket illa ut när det gällde de turister som funnits där.

Men den förenade Aktuellt- och Rapportredaktionen lät kvällen gå utan att ge tittarna den samlade bedömning som blivit ofrånkomlig: Det var en ytterst allvarlig katastrof även för turisterna i Phuketområdet. Hundratals, inte tiotals, svenska döda var vad som var att vänta.

Stämningen av landssorg fanns det underlag för redan den måndagskvällen, även om ingen då kunde veta att det kunde bli fyrsiffriga tal för de svenska offren.

Men dessutom gav de ledande medierna de första dagarna en grovt felaktig helhetsbild av vilka länder som blivit värst skadade och av katastrofens totala omfattning. Det var naturligtvis inte möjligt att de första dygnen ge en riktig uppgift av vad hela antalet döda kan bli. Det är fortfarande osäkert hur långt över 150 000 som antalet offer kommer att stiga.

Men det grova felet i nyhetsrapporteringen kom av att man lät helhetsintrycket styras av att nyhetsbilder och turisters rapporter kom främst från Thailand och Sri Lanka, utan att göra en egen bedömning av var skadorna kunde vara värst vid en våldsam jordbävning på den plats där den ägt rum. Hade man bara tagit fram en vanlig kartbok och tänkt efter hade man sett att Sumatras nordvästra kust ligger bara ett fåtal mil från epicentrum och att flodvågen med stor säkerhet hade slagit med långt större kraft mot städer och samhällen vid denna kust. Man skulle också ha sett att ögrupperna Andamanerna och Nikobarerna låg rakt i vägen för tsunamin och att befolkningen där kunde vara mycket hårt drabbad.

Från dessa ögrupper, liksom från Sumatra, kunde man inte vänta snabb nyhetsrapportering. Men man kunde redan på söndagen, och senast på måndagen, faktiskt ha givit svenska läsare och tittare en i huvudsak riktig bild: En av de värre naturkatastroferna i modern tid hade kostat mängder av människoliv, kanske över 100 000, om Sumatra drabbats så som man kunde befara.

Det har i stället tagit en vecka för en mer korrekt bild att växa fram i svenska medier. Ändå har det funnits ett överflöd av bilder, och reportrar på plats, och rapporter från överlevande. Trots snabb och riklig förmedling av detaljinformation har det blivit en onödig senfärdighet med en rättvisande helhetsbedömning av vad som hänt. Senfärdigheten hos tv var här minst lika stor som på UD.

Orsaken är den klipp- och klistramentalitet som tagit överhanden i press och television. Det är lätt och billigt, och kräver ganska lite personal, att fylla nyhetshalvtimmar och spalter med att klippa ihop bild- och textmaterial som rinner in från nyhetsbyråer och andra externa källor. Men man har nedvärderat betydelsen av en egen, genomtänkt bedömning av vad som är det mest viktiga i ett nyhetsflöde och vad som ger en rättvisande bild av vad som sker.

Detta blir extra förrädiskt vid en stor händelse där det forsar in bilder och osorterade rapporter. Man kan göra häftiga, dramatiska nyhetsprogram och snygga sidor med bilder och personliga upplevelser. Men man kan ändå ligga ett eller flera dygn efter med att se vad egentligen inträffat. De som gjort den tabben bör ta det varligt med att angripa Laila Freivalds för att - kanske - ha gjort en byråkratisk motsvarighet till samma tabbe.

Åke Wredén, före detta politisk redaktör vid Nerikes Allehanda

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons