Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Socialministerns röstköp

Annons

För ett par veckor sedan skrev socialminister Berit Andnor i många svenska tidningar om hur synd det är om många svenska barn som, på grund av föräldrarnas arbetslöshet, inte har råd att göra något särskilt på semestern.

I artikeln erbjöd hon ett paket av förmåner - från högre barnbidrag till generösare föräldraförsäkring - till den aktuella gruppens medlemmar, på ett sätt som undertecknad uppfattade som ett tämligen skamlöst sätt att, med väljarnas egna pengar, köpa deras röster i nästa val.

Den artikeln fick mig att uttrycka önskemålet att åtminstone något parti ska våga göra det omfattande svenska bidragssystemets nackdelar till den valfråga jag tycker de borde bli (varav en är att arbetslösa har svårt att få jobb och skulle få än svårare om Andnors förslag genomfördes).

Det fick ministern att i VLT den 27 juli tillskriva den förening jag uppgav som "hemvist" (Barnens rätt till föräldrarnas tid) åsikten att vara emot höjda barnbidrag och bättre föräldraförsäkring och att vara "en del av den moderatledda alliansens arbete för att vinna valet nästa år". Varefter ministern, på typiskt politikerdemagogiskt manér, valde att ignorera min frågeställning (bidragssystemets effekt på samhällsekonomin och medborgarnas frihet) för att i stället fokusera på de fientliga åsikter hon försökte pådyvla - inte mig men -"min" förening!

Men jag ger mig inte så lätt. Jag vill återföra debatten till huvudfåran och hävdar, i runda slängar, att en krona i skatte-finansierade bidrag sänker folks materiella välstånd med två kronor och minskar deras självbestämmande gentemot staten med tre.

Av den insikten drar jag minst två slutsatser:

1) Nyttan - för medborgarna - av gemensamma skattefinansierade satsningar måste, med god marginal, överstiga dubbla skattekostnaden för att vara samhällsekonomiskt motiverbara.

2) Avdrag på skatten (till exempel för försörjningsbörda och utgifter för inkomsternas förvärvande) är oändligt mycket effektivare samhällsekonomiskt sett än ungkarlsskatt på alla och bidrag och subventioner till dem som agerar politiskt korrekt.

Tyvärr ser jag inte tillstymmelse till insikt om ovan nämnda samband hos ministern, som skriver som om skattepengar vore i det närmaste gratis, någonting som hennes parti kan använda för att vinna nästa års val med.

Men Andnor har rätt så till vida att "min" förening består av medborgare som är kritiska till den förda s-märkta familjepolitiken, som medlemmarna tycker är orättvis eftersom den så tydligt gynnar dubbelarbetande föräldrar på enkelarbetandes bekostnad samt bidrar till att familjerna splittras och till att våra barn och unga (för att inte tala om föräldrarna) mår sämre än någonsin.

Det är förmodligen också sant att majoriteten av medlemmarna förlorat hoppet om att sossarna själva ska kunna åtgärda problemen och därför sätter sitt hopp till den borgerliga oppositionen. Men det är inte detsamma som att "min" förening skulle gå i den oppositionella alliansens ledband. Vi i föreningen är ordentligt stolta över att inte ta emot en enda krona i stöd från något annat håll än från de privata medlemmarna och att vi därför inte behöver böja oss för några yttre påtryckningar från något håll.

Kan ministern sanningsenligt hävda att detsamma gäller hennes egen regering och politiska parti?

Bo C Pettersson

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons