Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stoppa samövningen med ryska trupper

Annons

e motorskyttebrigadens soldater övar nu med svenska soldater utanför Boden. Att detta förband under sin tid i Tjetjenien skurit händerna av, mördat, och grävt ned civilpersoner - allt enligt trovärdiga uppgifter via Svenska Helsingforskommittén - har inte fått stå i vägen för samövningen. Enligt försvarsminister Leni Björklund är det tvärtom desto viktigare att ryska förband "får se hur vi uppträder i Sverige".

Att försöka påverka de ryska styrkorna, och implantera mer humana värderingar i dem, kan förstås ses som en sympatisk ambition. Enligt uppgift har I 19 i Boden försökt göra detta med 138:e brigaden sedan 1995, då man drog i gång det "demokratiprojekt" som nu når sin kulmen när vanliga soldater får träffas.

Men det ryska förbandets krigsförbrytelser i Tjetjenien begicks redan år 2000, och det framstår som en gåta att "demokratiprojektet" kan fortgå oavsett dessa.

Det saknar betydelse att just de ryska soldater som övar utanför Boden, enligt Sveriges militärattaché i Moskva, är för unga för att ha hunnit vara med i Tjetjenien. Samarbetet bedrivs i första hand med ledningen för ett förband som inte bara begått grova brott, utan även undgått straff för dessa, och som I 19:s ledning säger sig ha "vänskapliga" förbindelser med.

Om det fanns en genuin vilja inom den ryska krigsmakten att ta itu med övergrepp så skulle den förmodligen kunna göra detta även utan samövningar i Boden. Problemet är att det inte finns någon sådan vilja. I stället är det mycket tydligt att man från ryskt håll ser samarbetet med svenskarna som ett sätt att legitimera sin hantering.

För medan Sverige insisterar på att övningen i dagarna handlar om fredsbevarande insatser, så beskrivs den konsekvent av ryssarna som en antiterroristoperation, vilket är vad Moskva kallar sitt krig i Tjetjenien.

Den vidriga hanteringen i Tjetjenien är inte den enda anledningen att inte samarbeta med rysk krigsmakt.

Så sent som häromveckan skrev den ryske försvarsministern Sergej Ivanov en uppmärksammad artikel i tidningen Wall Street Journal, om att Ryssland nu rustar upp för att kunna slå till militärt mot grannländerna.

I artikeln framgår att demokratiska revolutioner som de i Ukraina och Georgien kan komma att utlösa sådana operationer. Men även åt vårt håll skickas signaler. Under förra året kränkte ryskt flygvapen upprepade gånger både baltiskt och finländskt luftrum, och genomförde en provocerande bombövning mot Estland.

Chauvinismen är inget perifert drag i rysk politik, tvärtom. Enligt FOI slukar försvars- och säkerhetsorganen bortåt 50 procent av landets budget. Därtill bör man lägga det aggressiva användandet av gas och olja som geopolitiskt vapen.

Men medan Moskva med all önskvärd tydlighet visar att vi inte är på samma sida, så framhärdar alltså Sverige i att låtsas som om vi är det.

Den svenska undfallenheten är i själva verket inte helt lätt att begripa sig på. Ryssland står för 1,6 procent av vår export och 3 procent av vår import, så något avgörande ekonomiskt beroende är det svårt att tala om. För en del av det utrikespolitiska etablissemanget handlar det nog snarare om en bekvämlig oförmåga att se den bistra verkligheten. För en annan del är det möjligen tvärtom. Det man ser är så skrämmande att man inte vågar göra något åt det.

Som till exempel när de man samarbetar med skär av händerna på, mördar, och gräver ned civila tjetjener.

Tobias Ljungvall

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons