Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Störande buller måste begränsas

Annons

Buller är på god väg att bli vår tids värsta gissel. Särskilt trafikbullret, det som kommer från allt fler vägar som bokstavligt talat strimlar vår tillvaro i allt mindre bullerfria områden. Och i allt mindre bullerfria tider på dygnet.

Samtidigt som bullret växer står de flesta kommuner mer handfallna än någonsin inför marknadskrafterna. Lokalisering av bostäder, skolor, fritidsaktiviteter och affärer samt deras öppettider styr bilanvändningen och lägger ut en bullermatta som växer dramatiskt både till omfattning och till styrka. Allt utan att de flesta kommunpolitiker verkar medvetna om de ödesdigra konsekvenserna.

Kostnaderna för hälsoeffekterna av trafikbullret beräknas till mellan 5 och 10 miljarder kronor årligen.

En sak är säker. Bullerstörningarna kommer att öka allt mer. Allt fler kommer att drabbas allt hårdare. Bullret från många bilmotorer må ha minskat under senare år. Men i stället ökar bullret från allt bredare däck. Dessutom ökar antalet godstransporter på väg kraftigt med allt fler lastbilar som bullrar tio gånger mer än personbilar.

De senaste tolv åren har antalet lastbilar ökat med 27 procent och antalet bussar med 26 procent. Till och med medelålders motorcykelförare dribblar med bestämmelserna och låter sina hojar låta långt över högsta tillåtna ljudnivå. I något slags konungslig rätt att störa, väcka och skrämma upp människor under sin färd genom tätorter.

Hur kan då detta få ske? Antagligen för att de som bestämmer mycket sällan bor så att de störs av buller. Och för att buller inte ger vare sig skogsdöd eller trafikolyckor. Däremot ger det ökat blodtryck och därmed följande sjukdomar. Det ger psykiska problem, sömnstörningar och allmänt sämre livsvillkor.

Därför efterlyser jag både en nationell och kommunal mobilisering mot det växande trafikbullret. En lång rad åtgärder kan och måste vidtas omedelbart. Bullerbekämpning måste bli en prioriterad fråga i all planering och allt vägbyggande och den måste handla om så mycket mer än bättre fönster och bullerplank.

Ett första och mycket effektivt sätt att minska bullret är att sänka hastigheten. Därför föreslår jag en generell sänkning av hastigheten på alla stora leder genom städer och tätorter. Det är ett hån att lastbilar, bussar och motorcyklar ska få dåna genom Västerås och många andra städer och tätorter, på stadsmotorvägen i 90 kilometer i timmen. En hastighetsgräns som dessutom överskrids av många.

En sänkning till 70 kilometer i timmen skulle minska avgaserna, nästan halvera bullret och minska vibrationerna i kringliggande hus. Det borde vara kommunens uppgift att förmå Vägverket till en sådan sänkning. På vägskyltarna med 70 kan det stå att sänkningen är gjord med hänsyn till de kringboende.

I förra veckan föreslog Vägverkets generaldirektör en höjning av högsta tillåtna hastighet på motorväg till 130. Det är naturligtvis helt oacceptabelt ur bullersynpunkt.

Andra sätt att minska bullret är att alla vägar genom samhällen förses med bästa möjliga beläggning ur bullersynpunkt. Visst ska krav ställas på bättre däck, men tystast möjliga beläggning på vägarna är ett absolut måste. Människors hälsa och välbefinnande får inte kompromissas bort.

Det tredje sättet att minska bullret som jag vill slå ett slag för i dag är trafikbegränsningar under dygnet. Tung trafik liksom motorcyklar har inte på tätortsleder att göra nattetid. Det här borde gälla mellan klockan 22 och 06 såväl på stadsmotorvägar som på trafikleder genom stadsbebyggelse.

Det störande bullret i vår miljö måste begränsas. Därför är det dags att sätta trafikbullret på dagordningen, och att handla. Kartläggning och planering är visst viktig, men mycket kan göras i morgon dag.

ULF G. ERIKSSON

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons