Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sveriges krisberedskap måste bli bättre

Annons

Ökande statlig styrning hotar att inskränka kommuner och landsting till att vara enbart statliga utförare. Det är en ohållbar utveckling, hävdar debattören.

Foto: Jonas Bilberg

Kommunerna och landstingen har de senaste veckorna hanterat många svåra uppgifter i samband med katastrofen i Sydost-asien. Både Socialstyrelsens och Krisberedskapsmyndighetens utvärderingar pekar nu på att kommuner och landsting har klarat krisen i samband med jordbävningen i Sydostasien bra.

Sjukvården har tagit emot skadade människor och människor i kris. För dem som behövt akut vård har sjukhusen närmast flygplatserna utnyttjats, annars har de skadade transporterats med ambulans eller ambulansflyg till hemortens sjukhus.

I nästan alla kommuner finns särskilda krisgrupper, så kallade Posom-grupper, (psykologiskt och socialt omhändertagande), med kompetens att ta hand om drabbade och deras anhöriga på bästa sätt. De flesta medborgare har också ett högt förtroende för gruppernas arbete i svåra situationer. Inom skola och barnomsorg har både personal, barn och elever drabbats. Många skolor i landet har haft särskilda minnesstunder och andra aktiviteter som underlättar för barnen att bearbeta krisen.

I detta svåra läge har såväl organisationen som omhändertagandet fungerat väl på lokal nivå, bland annat har många medarbetare i kommuner och landsting, som varit helglediga, erbjudit sig att börja arbeta tidigare.

Svårigheterna som funnits har gällt hur kommuners och landstings beredskap skulle dimensioneras och utformas. Problemet var att få fram kvalitetssäkrade listor på hemvändande resenärer och saknade personer. Vi har svårt att förstå att informationen inte gick att få fram i tid.

I skenet av det som hänt måste vi ställa oss frågan hur vi använder samhällets alla resurser på bästa sätt. Fortfarande är det mycket svårt att bryta de barriärer som finns mellan olika statliga myndigheter med skilda ansvarsområden.

En av orsakerna till bristerna i statens agerande är otydlighet i ansvarsfördelningen mellan statliga myndigheter och illa fungerande styrningsmetoder. Statliga myndigheter har i dag dubbla och överlappande regelverk inom många områden. Det har lett till förvirring, handlingsförlamning och oklarheter. Erfarenheterna från katastrofen borde ge Mats Svegfors och Ansvarskommittén ytterligare underlag i sitt arbete med att skissa på ansvarsfördelningen av den framtida samhällsorganisationen.

Vi har många gånger pekat på att självstyret är hotat av en ökande statlig styrning som på sikt gör kommuner och landsting enbart till statliga utförarorgan. Det är i längden inte en hållbar utveckling. För att våra medborgare ska känna trygghet och veta att de får den hjälp och stöd de behöver måste kommuner och landsting få statens förtroende att organisera vård och omsorg efter lokala och regionala behov.

Det är dessutom viktigt att vi får ett krisorgan som är ansvarigt för att leda arbetet i katastrofsituationer. Det var också vad Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet ansåg i samband med Sårbarhets- och säkerhetskommitténs betänkande som kom redan 2001. Förbundens åsikt är fortfarande att Räddningsverket och Krisberedskapsmyndigheten bör slås samman till ett verk. En sådan lösning skulle minska riskerna för revirtänkande och leda till bättre effektivitet.

I samband med krisen har vi tydligt sett de negativa effekterna av en alltför långt driven statlig sektorisering och brister i samverkan, något som har fått direkta konsekvenser för många medborgare. Samtidigt har kommuner och landsting löst sina uppgifter på ett bra sätt. Vi utgår ifrån att Ansvarskommittén noterat detta.

Håkan Sörman, vd för organsationen Sveriges kommuner och landsting

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons