Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Titta bakom prislappen

Annons

"Varför har andra länder i Europa så mycket lägre priser på maten än Sverige?", frågar många förvånat och anklagande. "Vi måste pressa priserna mer! Sätt fart på konkurrensen! Konkurrens är vad landet behöver?"

Så låter det lite varstans i radio, tv, i tidningar och bland folket ute i landet. Precis som om lägre matpriser skulle välsigna oss alla till evig lycka och välstånd. Men borde det inte vara dags att också se prislappen ur en annan synvinkel? Vad kostar ett alltför lågt pris?

Under de senaste decennierna har livsmedelshandeln gått mot allt större koncentration. I Sverige har allivsbutikernas andel av dagligvaruförsäljningen sjunkit från 61 procent till 51 procent medan stormarknadernas andel ökat från 3 procent till 10 procent. Inom dagligvaruhandeln har också antalet butiker minskat med 21 procent mellan åren 1993 till 2000. (Källa: Konkurrensverkets rapportserie 2002:6).

Trenden går alltså mot färre, men allt större butiker. I Norge har ett tillfälligt stopp för utökad externhandel införts för att få tid att se över konsekvenserna.

Stormarknader kan på grund av stordriftens fördelar hålla låga priser. Omsättningen är snabb på de flesta varorna, vilket ofta betyder att råvarorna säljs färska. Däremot har stormarknaderna sällan personlig betjäning, inga småförpackningar för singelhushåll och de ligger ofta i utkanten av samhället, vilket kräver bilburna konsumenter. De hushåll, som inte har bil och/eller inte vill köpa storförpackningar, kan därför inte utnyttja stormarknadens fördelar.

Konsumenter i stora glesbygdsområden drabbas hårt av nedläggningen av småbutiker. De icke bilburna och allt äldre konsumenterna i våra stadsdelar får det särskilt besvärligt vid sådana nedläggningar.

Dessutom har svenska fläsk- och nötköttsproducenter fått en allt tuffare marknad att arbeta på, bland annat därför att andra närliggande länder inom EU inte har lika tuffa djurskyddskrav som Sverige. Och trots att svensken vid enkätundersökningar säger sig prioritera miljön och det svenska djurskyddet, visas inte detta när varorna väl skall inhandlas. Slakterier och mejerier upplever en svårighet att få avsättning för ekologiska produkter. Varför?

Inte bara vi konsumenter utan också Konkurrensverket och Konsumentverket har i många år stirrat sig blinda på priset. I ärlighetens namn även konsumentnämnden! Framför allt därför att prisjämförelser på matvaror har gjorts på uppdrag av Konsumentverket, vilket tidigare fyllde ett visst praktiskt syfte, men som i dag på grund av marknadens och miljömedvetenhetens utveckling måste få ifrågasättas.

Miljön och vår hälsa får inte äventyras av att vi alltför enögt stirrar oss blinda på priset utan att samtidigt ta hänsyn till allt det som också ligger bakom en varas prissättning.

Vi måste börja fråga oss hur varan tillverkas, vad den innehåller, vilka miljökonsekvenserna blir, och även ta hänsyn till arbetsförhållanden, skatter, transportkostnader, bekämpningsmedel, djurhållningen med tillsatser av antibiotika och tillväxthormoner med mera.

Genom att vi så enögt stirrar på en varas pris, flyttar också allt fler näringsidkare sin tillverkning till länder med låga löner och omkostnader, för att på så vis pressa priserna. Allt under förevändning att tillfredsställa konsumenterna.

Men glöm inte! Det är vi som konsumenter som handlar för framtiden. Våra val avgör framtiden. Därför måste varje konsument tänka på konsekvenserna av och ta ansvar för sitt handlande.

Därför vill vi:

* ha tydlig märkning av varans innehåll och av dess ursprungsland.

* att livsmedelsbutikernas varor i största utsträckning köps in från närliggande producenter.

* att nyetablering av externhandel görs tillståndspliktig enligt miljöbalken och att de ansvariga gör en konsekvensanalys inför sina beslut av nyetableringar.

En varierad butiksstruktur med omväxlande utbud är en garant för positiv konkurrens som gynnar konsumenter. Konkurrensen är dock inte likvärdig för butiker i centrum, där bilägarna måste betala dyra parkeringar. Vi måste alltså i den kommunala planeringen mer än tidigare arbeta med olika variabler och göra de positiva effekterna av bra produktval tydliga. Vi får inte lura oss själva med att bara jaga låga priser.

Kort sagt, det är hög tid att börja fundera över konsekvenserna av en alltför enögd, ensidig och enfaldig prissänkarstrategi.

SOLVEIG INGEMARSSON

MARIA RUBERTSSON-NERÉN

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons